United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
En vecka senare kallades doktor Roth till Liter-Pelles dödsbädd. Fru Malin Pettersson i Oscarsgatan 18 hade av pur barmhärtighet tagit sig an sin frånskilde make, givit honom mat och husrum och förljuvat hans sista dagar medelst allehanda spritvaror. Och vad har jag fått för tack, doktorn? Han har slagit sönder mina möbler.
Hon tog tvillingarna och gick, Pettersson lomade efter. Inkommen i köket satte han sig vid spisen och stirrade slött framför sig. Nå, va sa' han? frågade Malin. Men Pettersson svarade icke. Han satt där och svalde och svalde och emellanåt gick det ett skyggt, dumt leende över ansiktet. Då blev Malin rädd. Hon röck honom i öronen och skrek: Jesus, Pettersson, är du full?
Jag ska åka till Rogershus och hämta hem Petterssons Malin. Va ska det vara bra för? Herran haver förenat och människor skola icke åtskilja. För resten var det Sörmans fel, men det gör detsamma. Är det är det frun, som sagt ? Gubben nickade högtidligt. Sörman klädde honom väl, fru Marie kom upp med Krokens päls, som var för liten men i alla fall bättre än ingen. Så bar det av i sakta lunk.
Han föll i, kom upp igen, försökte på nytt. Förgäfves. Malin gret och qved, torterad till det yttersta. Som en blixt kom hämden. Och ångern, bitter och för sen. På Mortis utledsna min och skamflata ansigtsuttryck såg hon att han ansåg sig ha spelat en dålig komedi, som han förgäfves sökte att med värdighet spela till slut. Man arbetade till sent på qvällen. Slutligen fans han dernere.
Ser jag det röda bältet derute, då är min dom afgjord, och den stackars fattiga, föräldralösa Malin blir en fattig fru, men hon har ett eget hem och någon som beskyddar sig mot lättsinnige herrars meningslösa kurtis, och tillade hon efter en stunds betydelsefull tystnad, och också mot sitt eget hjerta. Den unge mannen for upp som en ursinnig. Han slog sin hand emot pannan och bet ihop sina läppar.
J. A. Broms kravlade sig ner ur kärran. Han stakade sig uppför backen, men möttes av en stor grågul hund. Broms fruktade hundar och vände. Ett av statarebarnen kom rusande nedför backen. Broms frågade efter Malin och fick besked, att hon troligen var i ladugården. Han stakade sig in i ladugården. I första spiltan satt Malin, men hon satt icke på stol och icke i halm utan i knä på en dräng.
Aposteln dröjde någon tid i portgången. Så snart gossarna sett honom avlägsna sig, skyndade Gusten in i nummer aderton och hejdade flickan på tröskeln till Malin Petterssons boning. Stopp, Evelin! Vad ville Aposteln? Han skall ha reda på, vad det är för pojkar, jag umgås med. Men det kan Gusten veta, att jag är inte den som skvallrar. Ska han skicka polisen på dig? Å nej, fy då!
Jag tillåter dig icke att gifta dig med denne ömklige tvärvigg. Du skulle dela hans gråa tarfliga lif! Denne luggslitne tölp utan skick och fasoner, utan utseende och utan ställning i sällskapslifvet. Kort och godt jag tillåter det icke. Malin såg på sin fosterbroder. Hon kände knapt igen honom. Men käre Morti, du har ju ingenting att bestämma öfver mig.
Vid ganska högt straff, skulle jag tro Vi ha bevis. Han gav Gusten en knuff. Men då knuffen icke gjorde verkan, slet han upp Gustens rock och tog ur innerfickan ett papper. Här är en skrivelse undertecknad av er medbrottsling Pettersson och bevittnad av fru Malin Pettersson, av Gusten Sörman och av Enok Ebenezar Ohlsson. En fullständig bekännelse.
Men Liter-Pelle, den stollen, han är så glad och säger att kors i jösse namn, det lär ska vara mina pojkar båda två, efter vad Malin säger. Men madam Andersson säger, att han kan vara lagom stursk. För när man har flera hundra kronor skuld och avdrag på lönen för hyran, så ska man inte vara så överflödig, det går aldrig väl, säger madam Andersson. Vovvovvov, skällde Abraham.