United States or Tanzania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Berättelsen lyder så här: Jag har bott i skärgården i sommar på en ö mitt i havet. Jag bodde på ett pensionat och där hände detta med bromsen. Vi voro rätt många gäster i huset, allesammans mycket hyggliga människor. Sommaren har ju varit så vacker i år, ehuru litet torr, men det är nu böndernas sak. En sådan torr sommar bli bromsarna stora, tunga och feta men dock fullt arbetsföra.
De hade aldrig varit med om dylikt, och hade inte tänkt sig möjligheten. Skulle de inte ha arbete till dödagar? Var står det skrivet? frågade Bromsen. Nej, det stod inte skrivet någonstans och arbetarna gingo hem till sina madammer, klöste sig bak öronen och sade: Nej, gubbfan har nog rätt, si. Det står inte skrivet. Lyckligtvis var det slädföre och stor timmerkörsel i skogarna.
Där var revisorn med sin fru och unge son, som flirtade med fröken Nilsson, som såg ut som en manikurist om naglarna och där var också min dam, hon med anjovisen. Hon gick tvärs över golvet för att hämta en tallrik. Jag hade väntat på detta ögonblick. Jag stod bredvid henne, tappade min servett, böjde mig ned, tog servetten och släppte samtidigt ut bromsen innanför kvinnans kjolkant.
Sålunda förstörde han sin egen goda sömn, ty ingenjören steg ofta upp mitt i natten och väckte kamraten för att få diskutera alla möjliga och framförallt alla omöjliga utvägar. En natt sade han: Elis, du ska se, att det är Bromsen som står bakom. Han vill själv ha fabriken. Tro det? mumlade doktorn. Vet du, vad du då ska göra? Du ska gifta dig med Bromsens dotter.
Det är inte på mitt pass, svarade Anders och vek in på Karl Johansgatan. Folkhopen fortsatte Storgatan uppför och stannade framför Bromsens hus. Det var både män och kvinnor, och de sågo allesamman tämligen villrådiga ut. Kvinnorna dolde sina händer under förklädena, männen hade dragit slokhattar och mössor långt ned över ögonen. Men Liter-Pelle svingade sin mössa och skrek: Ut med Bromsen!
Men säkert är, att även Bromsen hade två gestalter. Och att han, då den gröna nattlampan flämtade och maran satt på lur, icke var stort farligare än den beskedligaste katta. Det var emellertid en hemlighet och kunde sålunda icke minska respekten. Blekängsmadammerna voro i allmänhet fromma kvinnor, som avskydde svordomar och stygga ord.
Och jag kan skaffa bevis också. Jag kan skaffa två vittnen på att Liter-Pelle sagt, att han ska flå fabrikörn. Tro det, tro det sade Bromsen. Benjamin drog sig närmre dörren. Vill inte fabrikörn? Husch, tror jag det! Men det blir väl så dyrt, så dyrt. Vad ska du ha, min snälla gosse? Begär inte för mycket Benjamin lyfte upp det ena benet och stod som en stork.
Då bromsen gör sin entré i berättelsen, härmar han djurets surrande läte sssss och då dramat blir som mest spännande, står han upp på golvet och visar med energiska rörelser och gester det olyckliga offrets hjältemodiga kamp. Vid berättelsens huvudpunkt, då spänningen är som starkast stelnar han plötsligt till, står rak med stirrande ögon och faller sedan ihop på en stol. Effekten är storartad.
Borgmästarinnan, som dagen förut givit livet åt en son, bars på en madrass över till prostgården. Borgmästaren flydde med den nyfödde ut ur staden och återvände först följande morgon. Alla människor tappade huvudet, till och med Bromsen, som eljest var en redig person. Han lät sina gesäller vattendränka kollagret, som låg en halv fjärdingsväg norr om brandstället.
Det var en så att säga officiell hörlur, vars begagnande vid vissa tillfällen borde underlätta ett stilla lyssnande vid andra, viktigare. Men det gamla knepet lurade ingen. Bromsen fick aldrig höra sanningen. På Sofiagatan undersökte han varje hus, knackade försiktigt på rappningen, som föll och föll och föll. Han tog upp bitar från marken och sökte passa in dem i det, som fanns kvar.