United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
DANN. Nej, nej, hans namn är icke hennes mans. FRANK. Det var ett sökande förutan ända Att finna nycklarna. Se här vårt fynd! Gå nu och städa efter oss, fru Bingen. FRU BINGEN. O jämmer, de ha hittat nyckelringen! v. Nu är er rätta pröfvotid begynd. FRU BINGEN. Men hvem kan väl bli ond på honom? Ingen. Hon var ju mänsklig nu, den gamla maran, Där ute höll hon ett förtvifladt larm. v.
Alla människor klaga över att de ha maran, bröstbeklämning, affektioner åt hjärtat. Så lägligt jag då har kommit, eftersom detsamma just är fallet med mig.
Månen gick visst upp eller var det dagern?... Nej, det var nog norrsken ... inte kunde det vara dager vid det här laget... Gasten var nu på isen. Än släpade han sig fram, som om han varit af bly, än sjönk han och försvann, kom igen och gled försigtigt framåt på isen. Lasse önskade att han snart måtte sjunka och aldrig komma upp mer ... men maran, den kommer ständigt igen och dör aldrig.
Nog såg man att hon var sjuk, men af hvad, det är svårt att säga. Lungsoten var det inte, för hon hostade aldrig. Kanske tvinsoten, den får man af elaka menniskor och onda ord, och den sjukdomen trycker dag och natt som maran. Stackars frun. Det har varit tal om Carlson, förre inspektorn, som sedan skall ha blifvit mördad här någonstädes, hur var det med den saken?
Jag ska kalla dej för Ante om kvällen, när jag int tycks orka läsa Fader Vår å Maglena om måran när jag int ids kamma mej. Jag vardt så farligt sint, jag vet int hvarför, och grina gör jag nu, jag vet int hvarför de heller, då jag är sint på Maglena, å tåranna rinn på mej antingen jag vill eller int. Si där går dom nu nedför backen.
Trösten eder därför, och våren stolta över den nåd som beviljas eder, I alle som ären bedrövade och hemsökens av sömnlöshet, maran, syner, ångest och hjärtklappning! Numen adest! Gud vill hava er! Vedermödor. Sålunda internerad i denna lilla musernas stad utan förhoppning att slippa ut, genomkämpar jag det fruktansvärda slaget mot fienden, mitt själv.
Men säkert är, att även Bromsen hade två gestalter. Och att han, då den gröna nattlampan flämtade och maran satt på lur, icke var stort farligare än den beskedligaste katta. Det var emellertid en hemlighet och kunde sålunda icke minska respekten. Blekängsmadammerna voro i allmänhet fromma kvinnor, som avskydde svordomar och stygga ord.
"Vet du att Maja-Greta, stintan deras, hon sa att det fanns vittrer där i gården, goda, behändiga vittrer." "Han sa så till mej å gammdrängen, som var kvar i drängstugan då de andra gått på måran." "Sa han! Hvad sa han?" Maglena slängde den färdigstoppade strumpan till Ante och satte sig att stirra på honom med lysande, skrämda ögon. "Han sa, att småvittrer funnits i alla tider där i gårn.