United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rajevskis blixtar skrämma ej: det namn, han bär, Så skönt, så fruktadt nyss, är dömdt att slockna här, Sin trollmakt afklädt och sin glans beröfvadt. Dock än en strid. Hans rader fly, men snart Med nya massor ses han spetsen bjuda, Och Finlands kämpar hejda ren sin fart; Då hörs i fjärran än, men hvar sekund mer klart, Den stolta Björneborgska marschen ljuda.
Men det vissa är, att innan hösten Sågs den stolta grefven här som brudgum, Dröjde några dagar blott och reste, Ung och lycklig, till sitt landtgods åter Med sin unga lyckliga grefvinna, Med den sköna sömmerskan, med Jenny. Den bleka månen sken på mon, Af hunger tjöt i klyftan lon, Och hundens skall ljöd långt i byn; Men vandrarn gick vid skogens bryn, I ödemarken låg hans tjäll.
Är det ett ondt att, länge fattig, blifva rik, Att, sen förtryckt man varit, få sin konungs hägn Och se, hvad kärt man skattar, blomstra upp i fröjd? Hvad, eller tror kanhända du, att svek blott bor I mina stolta löften, att din värnlöshet Jag gäcka vill med falska förespeglingar? Vid Zeus, ej föddes jag att söka glädje i Den svages förödmjukelse.
Den allvarsamma, vackra och stolta flickan! Gå och säg åt henne det ordet blott, hon skrattade dig ut och gret på samma gång, att du ej bättre förstår dig på ett litet blygsamt hjärta, som troligen ej känner högre lott än att få falla dig om halsen blott. JOHAN FLEMING. Nej, nej.
Han är inte snarvacker, medgav Lizzy. Och han är allt annat än älskvärd. Men i ett fall som detta skulle jag bara fästa mig vid hans duglighet. Ack, vi stackars flickor! utbrast Lotten. Hur ska det gå, om Olle ruinerar oss? Mitt lilla stipendium räcker knappt till tobaken. Lummiga Larsbo! tremulerade Ludwig med djupa brösttoner. Stolta och manliga fädernegård, som fallit i en kvinnas händer!
När jag på edra stora strider tänker, hur ringa synes mig ej denna strid! När jag ert tappra, stolta folk beundrar, hvar ser ett sådant jag i denna tid? När för min själ en Brutus, Marius stå, då faller blytungt öfver mig mitt öde, och, fängslad här af tacksamhetens skuld, mig själf jag måst' besegra.
Ja, sorg i all min fröjd; Ty att få råkas åter, hvilken höjd Af glädje, och ändå hvad smärta, Att han skall nödgas, detta stolta hjärta, Blott för en lumpen penning offra opp Sitt mål, sin varma längtan och sitt hopp! Han tänkte få besöka konstens länder. Hur sade han?
Ack! träla skall med hopplös sorg I Rabbat-Ammons stolta borg Hon, som ändock Din maka var Och tjenarinnor van befalla; Du sjelf, som, ansedd inför alla, Förtrycktes värn och usles far, Ibland de äldsta af Ditt folk I porten satt, en lagens tolk, Ej samlas skall till Dina fäder I klippans tysta grifte-städer; Men obehedrad, bortglömd är Ett rof för himlens fåglar här.
Den unga grefven, Han, vår stolta baronessas släkting, Kom i går; man säger, att hon väntar För sin äldsta dotter nu hans anbud. Men i morgon gifva stadens alla Unga herrar bal af tacksam aktning Så för baronessans hus som grefven. Du, min goda dotter, får, då andra Glädjas, sitta ensam här och tråka, Ordna andras dräkt och glömma egen.
När hon hade framställt sin begäran, svarade henne trollqvinnan, att hon väl icke sjelf kunde säga, hvar det vackraste smycke i verlden stode att finna, men att hon ville gifva henne en fogel, som skulle följa den stolta frun verlden omkring om hon det önskade, och denna skulle nog visa henne, hvar det skönaste smycket stode att finna.