United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han vände sig om och kastade en skygg blick tillbaka i bulevarden. Bäckahästarna hade samlat sig i grupper, de viskade med varandra och sågo på honom. En klocka ringde någonstans. Han hörde bäckahästarna komma rusande över gatan fram mot porten och han sprang så fort han kunde in i närmaste trappuppgång, medan hans tant ropade: Inte så bråttom, följ med snällt!
Jag blef kall, men jag ville icke visa det; då skulle han ha gissat sig till orsaken. Min liknöjdhet eggade honom visst ännu mera; han såg angelägnare ut än någonsin, jag var mycket reserverad. När vi nu bara ha dessa minuter kvar, så sätt er någonstans, där jag vågar kyssa er! Nej. En åtbörd åt dörren. Är ni rädd? En nick. Kom hit! Här kan ingen se oss! Han sprang bort på andra sidan dörren.
Hon har sådana präktiga stolar det är en sådan hvila att sitta i dem. Jag önskar jag hade ett par af dem hemma hos mig.» »Är det bara för stolarnes skull du går dit?» sade Hedström leende. »Jag vet inte. Någonstans ska' man ju gå, när man blir trött af sina egna fyra väggar och nu är detta det nyaste. För resten får man lätt vanor ifall man inte aktar sig. Jag skall se till att bryta af det här.»
»Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett någonstans», inföll grosshandlare Svensson misstänksamt. »Alldeles ja, det har jag alltid sagt», instämde Carlcrantz glatt. »Hon är lik Stella på Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det vill hon inte höra talas om. Där ha vi henne för resten, ajöken mitt herrskap!»
Men Lotten Brenner sa: Det där var historien om ett guldbröllop och till halten lika dum och dålig som berättaren själv. Men jag tänker på, hur det ska bli med mig, stackars flicka, då jag sitter åldrad någonstans alldeles ensam, då ingen vän trycker min hand och smeker min kind, då jag alldeles upphört att behaga. Den tanken gör mig förtvivlad.
Ja, de ska någonstans hänga; men det är från forntiden allt det här, så att det har man inte reda på. En ung herre med svart sammetsmössa och ett färgschatull i handen hade inträtt och stannat på stora gången.
Ja, jag tycker, att pojkarne inte får pris på fisken, och något fel är det väl någonstans, var det nu sitter. Gumman plockade på bordet och tänkte nog det var annat ärende till stan än fisken. Hm! sa hon, Carlsson är väl så artig och hälsar på professorn då? Jo, det gör jag nog, om jag får tid, för han har ändå glömt en buteljkorg här...
Det fanns inte något val, och under stoj och skratt springer Carlsson in i stugan för att leta fram gummans egen härv, som ligger oppe på vinden någonstans; och gumman efter skrikande: Nej, för Guds skull, han får inte gå och riva i mina saker däroppe! Och så försvinna de båda två, under högljudda och bitande anmärkningar av de kvarvarande.
"Hvarför tror du det?" frågade Johannes vresigt. "Jo, för att du ser så ond och missnöjd ut. Därför tänkte jag, att du kanske hade smärtor på något ställe i kroppen." "Nej, jag har inte ondt någonstans." Det kunde hon icke förstå. "Kan du springa och gå och plocka blommor och skaka ner äpplen och allting?" "Ja visst. Hvarför skulle jag inte kunna det?"
Jag skall tvätta lilla Anni, och sedan måste hon väl föras bort från det varma rummet. Och jag måste börja laga kista, sade Holpainen. Mari, som hittills inte hade sagt ett ord, började nu plötsligt tala, hastigt och häftigt. Blå kista och hvitt täcke; det bör vara sherting, och en blomma i handen. Skaffa pengar någonstans ifrån, Holpainen. Jo, jo.