United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag tänkt att skrifva, hvad Här händer och är händ', Att göra laget glad; Men hugen går förvänd.... Den rike Mogul var Uti min penn' och tankar, Och hvad som Kina har. Men pennan kastar ankar, Förty mitt bleka bläck Ej tal-likt flyter fram, Och tiden med har 'bräck, Och jag sjelf räds för bann.» Etc. Icke kunde det vara hans mening, att ett dylikt snillefoster skulle läsas efter två århundraden.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig. Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer. Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor.
Wainahée de milda sjöarnas mö har icke badat i det salta vattnet, som skys af öarnas tärnor; men hon kan simma, hon kastar sig i hafvet, hon strider med oceanen, den svaga kämpar med den mäktige och snart ligger den hvite på den hvita korallsanden vid Wainahées fötter. "Fremling från fjerran, hvarföre skulle du lemna ditt land, för att dö i Tongatabus våg?"
Adolf Sparrfält tillhörde dessa naturens så vällottade älsklingsbarn, hos vilka förståndet och känslan, den praktiska blicken in i livets förhållanden och det poetiska åskådningssättet, som kastar en gyllene slöja över det mörka gruset, äro på ett harmoniskt sätt förenade.
Några flickor vandrade långs stranden, Och bland dessa Ivans sköna syster. När den veka Stojan henne märker, Tänds hans bröst af kärlek, och åt tärnan Kastar han ett äpple och ett kvitten. Men förtrytsam slängde Ivans syster Genast bort från sig hans gula kvitten, Och med foten stötte äpplet unnan. På den gröna marken föll hans kvitten, Äpplet åter i den svala böljan.
Denna synpunkt utesluter hela den aflönade klassen. Inga af dessa äro nu »businessmen», men många af dem hafva varit det och varit det med framgång. Den, som är en verklig affärsman, kastar sig i och slungas omkring på affärslifvets vågor, utan lifräddningsboj i skepnad af aflöning han riskerar allt.
Sorgliga tangenter, bruna som käringtänder och direkt angjorda på abstrakten, så att man kände hur man öppnade ventilerna, och kände hur de smällde igen, som när man blir utkörd och någon kastar igen dörrn bak efter en.
»Vad är det han har för sej, Göranson.» »Gomorron Jönsson!» sade Göranson. »Jo, si jag tror att måsen har frusit fast.» »Må dä!» sade Jönsson. »Jo, han har stått så där en hel timme nu och det är ju klart, att han inte skulle stå så på en isbit och frysa om fötterna om han inte var fastfrusen. Och för resten så rör han sig inte ur fläcken när jag kastar sten på honom.» »Må dä?» sade Jönsson igen.
Men att en sådan natur som Lucidors skulle välja Cats till föredöme och öfversätta honom, kastar ett egendomligt ljus öfver hela tidens uppfattning af poesin, såsom varande till för allt annat än för sig sjelf. Vi skynda oss att lemna denna qvafva poetiska atmosfär och låta Lucidor föra oss öfver till en långt friskare i
Oförtövat kastar jag mig ur sängen, öppnar fönstret och störtar ut på gården men rosenbuskarna stå där, och min skjorta skyddar mig alls icke mot taggarnas gissel. Söndersargad, blödande går jag över gården, och med de nakna fötterna flådda på kiselstenar, rivna av tistlar, brända av nässlor, halkande på föremål av obekant art, uppnår jag köksdörren som leder till läkarens våning. Jag bultar!