United States or Mongolia ? Vote for the TOP Country of the Week !


toppen af det lilla hvita lusthuset satt ett gyllne kors och inuti en bänk en i hvita sidenkläder utstyrd vaxdocka i naturlig storlek, med krona sitt svarta, böljande hår, med röda rosor vaxkinderna och otaliga rader olika färgade perlor kring hals och armar. En silfverstickad slöja föll ned ifrån kronan hennes hufvud, och ett grannt, stenbeprydt bälte var knäpt om det veka lifvet.

Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, vilken skall förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp genom den kraft varmed han ock kan underlägga sig allt. Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.

Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd. Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas. En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben. De rättfärdigas tankar ut vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut svek.

Af sju församlingar äro endast två, som slippa klander, och märk, att endast till dessa två, till Smyrna = lidandets församling, och till Filadelfia = brödrakärlekens, missionerandets och vakandets församling, talas det om kronor, nämligen lidandets krona, 2:10, och vakandets och verkandets krona, 3:11. Kap. 4.

bort, jag känner icke dig! ropar konungen, och ekot svarade: bort! i mörka kammaren. Man ropade: gick konungen till andra sköna land, att bära där en krona i ovansklig makt och fred? Ej röcks han bort att bota synd, av dödens stränga hand? Säg for hans själ med kroppen i den svala graven ned? Och hela folket ropade: vart gick väl konungen, och ingen ingen svarade i mörka kammaren!

De sammanflätade bokstäverna F och S komma mig att tänka initialerna till min hustrus namn. Hon håller av mig alltjämt! Emellertid undersöker jag marken och hittar två blystämplar, förenade medelst segelgarn. Den ena stämpeln är märkt med bokstäverna V. P., den andra med en kunglig krona.

äger ej en gång du, den hela Förblödda jordens sista, glada tröst, Du fristad, vid hvars portar slafven lägger Sin börda ned och konungen sin krona, Du fridens tempel för en värld, du hamn, Dit lifvets alla trötta segel sträfva, äger ej en gång du, o graf, Ett läkemedel för mitt arma hjärta!

Snart fick moster Lotta åter komma upp från sjuklägret och nytt börja sin kära söndagsskola. Och där arbetar hon ännu. Men i himmelen är redan en härlig boning tillredd för hennes räkning och en strålande krona väntar henne.

Men furst Voldmar talar glädtigt: "Bort med mörka ord, min broder! Lös din falk och låt den stiga, Jag vill lösa min tillika." Och mot himlens blåa rymder Sväfva snart två hvita falkar, Kretsa högre opp och högre, Spanande ett byte båda. Och en gång se de dufvan I den ljusa björkens krona, Och en gång skjuta båda, Lika viggar, ned rofvet.

Och det skall med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott; ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde lägra sig där med sin hjord.