United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEONTES. Allt, allt förenas, sammanstämmer att mig ge Den visshet, som jag bäfvar för och som jag dock Ej jäfva kan. Ett prof likväl, ett enda prof Ännu, förrän mitt sista hopp jag stöter bort! Hon kommer där, den blinda. DEN SKEPPSBRUTNE. Öfverväger du, Om du den tjänst mig visa skall, hvarom jag bad, Då har du lärt att handla blott för lofvad lön, Och sviksamt har du kallat dig en konungs son.
Och jag kunde dock få blifva hos dem, jag äger att välja". Hon knäböjde åter, hennes anlete förklarades och hon utbrast: "lofvad, lofvad vare min Frälsare, prisad att du hafver funnit mig värdig att dö för din skull. Skulle väl du behöfva mig till ett verktyg för deras frälsning? Skulle ej din kärlek och din makt förslå! Med fröjd vill jag bekänna dig och dö!"
"Skämta icke, Paschans krigare", hörs modren svara, "Längesedan är min dotter lofvad Zekulo, den stolte Jankos släkting. Henne skänkte han af högrödt siden Trenne öfvermåttan granna dräkter, Tre agraffer utaf guld och trenne Diamanter af en sådan klarhet, Att vid skenet man kan spisa kvällsvard, Kan vid midnatt, som om middag vore, Tio hästar sko.
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.
»Nej da!» ropade den äldsta flickan i starkt nekande ton. »Då skall jag helsa, att två svenska jenter vänta er på Kärnlisätern och att ni ska ligga på Karlstadssätern midt emot.» Lofvad vare den skånska, som der spred en gnista svensk kunskap bland två norska barn och en tom »matnist», ty utan den kunskapen hade säkert de norska jenterne ej gifvit oss någon sådan i utbyte.
Du, som gifver fågelns ungar skjul emot ovädret, skydda ock denne som är skyddlösare än de. Och när hon hade bedit, såg hon ned på barnet och såg att det log, som barn le då de i drömmen se Herrans englar, och hon sade: "Lofvad vare Herren, Herren. Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta, men din tröst gladde min själ. Herren är mitt hopp, den högste är min tillflykt.
Men tiden flyr, och afskedsstunden nalkas, Ett afsked, där om återkomst ej talas, Men intet hjärta lämnas tröstlöst kvar. Jag flyr nu från ett land, där jag en främling var, Och mot mitt sköna hemland syftar färden. Och mången fröjd blef denna kust mig skyldig; Ack, mången lofvad fröjd, men ingen tår Af pröfningarnas gift, af sorgens galla.
Lofvad vare Allah och Profeten, jag har dig åter och hvarje sorg är nu som strömolnet der i fjerran". Tre som flyttade till Sverge. Hvem var då "stora Bremer?" Ja, så mycket jag vet om henne, skall jag berätta. Jag såg henne, när jag var liten och följde med stora syster, som gick i pension.
Men Simrith låg hemma på knä invid sitt barns bädd och prisade Herren för den stora nåd henne vederfarits: "Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad; ty jag sade i min häpenhet: jag är bortdrifven ifrå dina ögon: likväl hörde du min böns röst, då jag till dig ropade". "Glädjens Herranom all verlden, sjunger, priser och lofver!" Manala Jungfrun.
Men i stadsporten var honom Fatima till mötes och utgjöt en ström af klagomål öfver Miriam och hennes ondska, och en och hvar som såg Sindbad sade vid sig sjelf: "Arme Sindbad, kommer du nu hem till din onda qvinna!" Men Sindbad inträdde i sitt tarfliga hem och han sade: "Miriam, lofvad vare Profeten, jag har dig och barnen åter.