United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !
Karmides har kommit för att med skämt och joller lätta hennes sinne, när det är tyngt av hemmets enformighet och det instängda liv, hon måste föra; han har stämt hennes cittra och lärt henne att framlocka små melodier därur; han har talat om det glada och brokiga livet därnere i staden, dit hon aldrig får styra sin kosa utan att hava fader Baruk vid ena sidan och moder Ester vid andra; han har härmat rabbi Jonas' gång, åtbörder och sätt att tala, så att Rakel varit färdig att kikna av skratt; han har lindat hennes långa, svarta lockar kring sina fingrar och kallat dem de skönaste ringar, dyrbarare än de gyllene, med diamanter sirade.
Jag har aldrig varit till Stockholm förr. Jag behövde det nu, för att falka på olja och diamanter, och bese det nyaste modet. Sergeanten såg undrande på flickan och teg. Olja? tänkte han. Jag måste helt och hållet ha misstagit mig om hennes beskaffenhet. Hm! Det nyaste modet? Han mätte hennes figur från topp till tå; den var minsann också rätt elegant, nämligen i sitt slag.
Om han gräfver kol och säljer dem, så ägnar han sin uppmärksamhet åt »svarta diamanter»; om han äger och säljer skepp, så ägnar han sig åt skeppsfart, och han upphör att försäkra sina egna skepp, så snart som han har kapital att undvara och kan tåla förlusten af ett utan risk af ruin; om han tillverkar stål, så håller han fast vid stål och håller sig på långt afstånd från koppar; om han bearbetar järnmalm, så håller han fast därvid och bryr sig icke om annat slags grufdrift, allraminst silfver och guld.
Zekulo, den stolte Jankos släkting, Skänkte henne trenne sidendräkter, Tre agraffer utaf guld och trenne Diamanter." Vänligt talar paschan: "Om så är, välan, min vän, Nikolo! Låt den sköna flickan med sin brudgum Komma till mig, att hon må förklara, Hvem af båda hon vill välja." Smärta Intog grefven, då han hörde detta. Kommen hem, ett bref han sänder genast Till Zekulo, till voivodens släkting.
DANN. Herr Frank, jag ser en blixtrande juvel Uppå ert finger; låt mig fritt bekänna, Att lust till diamanter är mitt fel. FRANK. Hvad sen? v. DANN. Jag menar, om ni sålde denna? Höj pris, om det på pris beror. FRANK. Dess pris, herr Dann, är högre, än ni tror, Den löses ej med guldet i er låda; Den är mig kär; näst mina ögon båda Det enda arf, jag äger af min mor.
Han beter sig derunder så, som om han skrefve endast för den förbi ilande hopen på gatan, eller som om ingen kritik och framför allt efterverld funnes till. Det är en sångmö, som aldrig bryr sig om, hur hennes garderob är försedd, eller toalett tager sig ut, ehuru hon eger diamanter och juveler.
Slutligen yttrade han halvhögt: Diamanter? Ja, just diamanter, min herre! Ha ... ha ... du tror kanske, att flinta duger, du? Nenej men. Att slå eld med, likasom i ett gevärslås, det går flinta an till, men se, den som vill skära glas, min herre, han måste ha diamant! Hennes ögon öppnade sig och glimmade vid dessa ord liksom av en medfödd, hög självkänsla.
Albert tog cigarren ur munnen, såg på henne och sade: Är kappsäcken så öm, att inte en gång en så lätt kropp, som din, får sitta på den? annars kunde han lättast vaktas på det sättet. Nenej vasserra, varken jag eller du, och allraminst någon annan. Har du fullt med diamanter däri? Å då! Nå men vad? fast förlåt mig, det angår mig inte, var trygg och glad, och gå själv vart du behagar.
Kan jag få nåden att gå omkring häruppe under långa julmånader, när snön gnistrar som miljoner diamanter och dessa nu grönskande berg står som rasade borgmurar kring en osedd sagostad, bakom tingen? Får jag det, så vill jag den gamla himmelen ingenting, ty Gud skall vara vittne hur jag älskar denna jord! Jag är trött på människorna, och jag älskar jorden!
Då undergick hans ansikte en märklig förvandling. Den trumpna minen försvann, den dåsiga blicken fick liv, ögonen mörknade och förstorades, pupillerna blixtrade som svarta diamanter.