United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
På drifvans bädd hur mången natt Jag hörde detta ord Af gråa kämpen, där han satt, Långt skild från hemmets jord; Det var hans eld, när det var kallt, I fjärran bygd hans hem, hans allt. Då flög en hviskning oss förbi, Ett rykte söder från: Det talte om förräderi, Om våra vapens hån; Från man till man, från trakt till trakt Det möttes blott af stolt förakt.
Som vän han kom till Salamis Med några få kamrater och ett enda skepp Att härskarspiran vårda åt sin broders son, Tills denne kunde hinna sina fäders ö. Då bad jag, ja, i sanning, honom varnande, Ej träda utan aktsamhet på hemmets jord, Emedan du, emedan den, du kallar kung, Med legda skaror eftertraktade hans lif. Men sådant veta desse lika väl som jag.
Ty han var, utan att ana det, hemmets medelpunkt. Det var han, som alltid kom springande mot alla oss fyra stora och fyllde rummen med sitt kvitter, när vi kommo hem. Det var kring honom, vi samlades för att utröna, vad han tyckte, vid varje småsak, som bragte glädje. Nu går hans pappa här och måste göra sig hård mot minnet för att räcka till och hålla allt annat uppe.
Din kind skall blekna där, Din lätta dräkt mot storm och fläkt Ej något värn beskär. Ej moders röst, ej systrars tröst Skall finna dina spår. En kvinnas barm blir kall som varm; Farväl! Jag ensam går." "Farväl, min mor! Din dotter for Med den, hon trohet svor. Farväl! Ej mer, o systrar, er I hemmets sal jag ser. Se dagens sken!
Hvarför suckar bäckens bölja, Klagar sakta under färden, Far i krokar öfver fältet, Böjer bukter öfver ängen, Viker af från vägen ofta, Färdas blott ett stycke framåt, Slingrar nästa stund tillbaka? Så jag färdas själf mot fjärran, Går mot obekanta öden, Tar ett steg och ser tillbaka, Vandrar fram och vänder åter, Vill ännu se hemmets höjder, Röken från min faders boning.
En dag för honom trädde en yngling fram, Hans son det var, han ägde ej flere; Med lifvets ljusa vår i sin blick han såg Den åldrige an, han talade så: 'Bygg mig en drake, fader, och red mig ut! Din ungdoms banor locka mitt sinne. Min arm är stark, het sjuder min blod. Bort, bort Jag längtar ur hemmets kvalmiga dal. Tyst satt den gamle.
Hemmets frid och lycka hade försvunnit som en rök, hans arbetslust var borta, hans hälsa led. Hans lilla obetydliga förmögenhet kunde hon få, den var han skyldig henne som den ringaste återgäld men hvad var det emot hvad han velat ge? Sin själ, sitt hjerta, sitt lif, sin tid. Allt! De togo en droschka och åkte ut. Vårluften trängde stark och ljum genom de öppnade fönsterna.
En man med den gustavianska tidens fina och urbana bildning, hade han tidigare egnat sig jämväl åt litterära sysselsättningar, i historieskrifning en efterföljare af Porthan, i sina dikter från hemmets värld en äldre skaldebroder till Franzén och Choraeus.
Han hade varit i familj jemt så pass mycket, att han med sin yrvakna kritik kunnat haka sig fast vid institutionens brister; att der i den vid sidan om allt det konventionella och tryckande också kunde rymmas något annat det fina och varma och trygga, som är hemmets quinta essentia hade han aldrig förstått. Mor och son voro numera mycket tillsammans.
Men vid det hon gick från den ena skaran till den andra, sökande sin son, då trädde till henne åter korsets man, densamme, som hotat henne i hemmets stuga, och han sade: "qvinna, böj ditt hjerta i ödmjukhet; din gård är bränd, dina tre söner hafva fallit alla vid dess försvar, och af hela din ätt återstår ingen mera än din son, som tjenar i Konungens hof, och som ödmjukat sitt hjerta inför korset".
Dagens Ord
Andra Tittar