United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dragen voro spända som om de sammanhållits af gummisträngar, hela hans varelse var spänd till bristandets gräns; det låg något så utpinadt i de grå ögonens uttryck, något så förstördt öfver hans pergamentsgula hy, öfver hela denna bredaxlade ruin af förbränd energi en ensam man, kastad ut till den skummande mängden.
Det var svårt att komma fram, och allt sökande var förgäfves. Intet lefvande väsende fanns i närheten. »Ser du här», sade hon, »se en sådan löjlig ruin! Ett fragment af ett litet stenhus, och öfvervuxet med konvolver och hallonbuskar. Nej, se sådana vackra röda bär, jag måste ha dem!»
Stormen hade farit fram väldeliga öfver familjen, och skrämda som hönsfoglar hade slägtens spridda medlemmar krupit till samman, vänner och fiender om hvarandra, ty de kände att de behöfde hvarandra, att de kunde skydda hvarandra. Faster hyrde två rum af våningen. Hon var enka efter en berömd engelsk uppfinnare och fabriksegare, som slutat med ruin.
Der sutto de mellan tunnor och diskar och skämtade, medan flugorna, djerfva och förtänksamma, spatserade på de röda och glänsande näsorna och kraftigt nog beto i de af bränvin genomådrade kinderna, som glödde hos många af de redan vacklande och brutna ungdomar, hvilka insöpo ruin och förderf ur bränvinsglaset. Så förgick sensommaren och hösten. Vintern kom tidigt, kall och stormig.
Det gick som en dans. Nåväl, jag skulle ta till Mentone. Men då fick W. lov att ge mig till biljetten. Jag var luspank. Käre bror jag beklagar. Jag också. Du får gå. Gå! Gå till Mentone! Nästan en hel mil! Varför inte? En uppfriskande promenad. Och målet som vinkar oss: kasinots ruin, allmänt välstånd över resten av linjen! Gott. Jag skall gå. Jag gick.
Där skulle delas och delas, det hela var planlagt på Wolfgangs fullständiga ruin, och vännen Cramers arbete bestod i att under hela tiden, medan byggandet av jätteteleskopet pågick, hålla Wolfgang i den djupaste okunnighet om allt. För detta skulle han i dusör påräkna 500.000 mark av vardera herrarne, tillsammans en million mark i sanning en mycket god förtjänst.
Icke dess mindre hungrade han alltjämt efter Evas äpple och kände det som en brännande skam att ha blifvit utdrifven ur paradiset. Af hungern och af skammen blef han småningom fräck till sinnet, fördes så in på lastens vägar, stal sig in i andras lustgårdar, blef en liderlig sälle och dryckesbroder, förföll på några år till en ruin. Hvad hans barns mor än må ha känt därvid, aldrig klagade hon.
Som en sjuklig stackare lefde han nu, en ruin af hvad han förr varit, ensam och öfvergifven af alla dem, som han förr kallat sina vänner. Allt var kallt och tomt, ingenting äkta. Alla ville draga nytta af honom; han visste att alla, ända till hans gamla hushållerska, bedrogo och bestulo honom.
Om han gräfver kol och säljer dem, så ägnar han sin uppmärksamhet åt »svarta diamanter»; om han äger och säljer skepp, så ägnar han sig åt skeppsfart, och han upphör att försäkra sina egna skepp, så snart som han har kapital att undvara och kan tåla förlusten af ett utan risk af ruin; om han tillverkar stål, så håller han fast vid stål och håller sig på långt afstånd från koppar; om han bearbetar järnmalm, så håller han fast därvid och bryr sig icke om annat slags grufdrift, allraminst silfver och guld.
Alla förstå, att jag hänsyftar på general Swinekows ruin. Men också denna sak skall vända sig till det bästa.