United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !


De båda vid arbetsbordet sittande prästerna läto icke störa sig i sina sysselsättningar. Tukten förbjöd dem att med ett ögonkast yppa sitt deltagande för samtalet, som hölls i en särdeles avmätt och kylig ton. Men deras öron voro spända, och de förlorade icke ett ord av vad de ville höra. Du har några dagar varit borta från Aten, sade biskopen till Krysanteus.

Lik en kung, från din höga bana Kringströr du håfvor, men hör ej barnens suckar; Åt mig, som tigger endast ett svar om henne, Skänker du strömmar af guld. Hvem skall jag fråga? Månne den muntra lärkan, Som nyss med bärgade vingar sjönk ur molnet? Hvad? Eller höken, där han med spända segel Sköter sin luftiga jakt?

Hon lade munnen tätt intill dörrspringan och begynte gnola helt sakta: „dåne liksom åskan, systrar, högt vår fosterländska sång!“ Derefter lyssnade hon med spända öron. Intet resultat! rapporterade hon. Skynda dig att väcka dem, jag förgås af trötthet! gnälde Alma der nedifrån.

"Hvad skymtar där hvitt mellan träden udden?" utbrast gossen nu, i det han med spända ögon såg ditåt och tycktes glömma allt annat. "Det är den gamla björken, som sticker fram mellan tallarna och glänser mot morgonrodnaden. Akta dig, gosse, att se spöken ljusa dagen", svarade i en lugn, men nästan förebrående ton den gamle, som i första ögonblicket studsat vid ynglingens utrop.

I de lappade, lumpna arbetskläderna, genompyrda av mjöl och liksom fernissade med beck och kåda, kunde han icke infinna sig utan att komma skam både inför Vår Herre och skogsfogdens Grädel. Han övervägde länge och under högt spända ögonbryn frågan, hur han skulle kunna skaffa sig en anständig helgdagsdräkt. Pengar hade han inga.

Med den mest spända uppmärksamhet lyssnade han till hvarje stafvelse, och den lille föreläsaren slutade, hade den andres hjärta gripits af en stark längtan efter att se det märkvärdiga barnet i Betlehem, som lindades och lades i en krubba. "Kan jag se barnet?" frågade han ifrigt. "Ack, säg mig, hvar det finns!" "Det finns i Kuruman", sade den lille föreläsaren, mycket tvärsäker sin sak.

Ante hade när icke fått upp dörren för den förfärliga västanstorm, som sopade fram och röt som tusen vilddjur, in mellan bergen. Snö bar stormen med sig snö, man icke kunde hålla ögonen öppna och se hvad man hade framför sig, knappt se handen. Gråhund hade krupit in förstugukvisten, men med ögon och öron spända ändå.

Deras pilar äro skarpa, och deras bågar äro alla spända; deras hästars hovar äro såsom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden. Deras skriande är såsom en lejoninnas; de skria såsom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bära bort det, och ingen finnes, som räddar.

Sedan de rasat länge att de spända nerffjädrarne slaknat, falla de åter småningom tillbaka, hvar sin plats och den starka klämmarn griper åter fast öfver dem. Men, ser du, det händer ändå att mången stackars qvinna märker sprittningen när fjädrarne slå opp.

Redan ven en pil, stridens första budskap, genom luften. Kvinnorna trängde sig tätare tillsammans, tryckte sina barn intill sig och vände rädda blickar mot den sida av vagnborgen, där männen stodo med spända bågar och fällda spjut, avvaktande angreppet. Ingen nåd åt helgerånarne, ljöd en röst därutifrån, hugg ned dem alla!