United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !
En magerlagd newyorksaffärsman satt bredvid honom och knackade takten med en förnicklad reservoarpenna mot ryggstödets mässingsbeslag. Ibland bet han i ett äpple med vita tänder, lagade med rent guld som glimmade rovlystet mot den köttiga frukten.
Så hon talte till min varning, Att sitt gyllne äpple skydda. Moder, o att sant du talat! Ofta står jag nu på stranden, Där min älskling från mig skildes. Dän han far dit bortom molnen, Som vid hafvets rand sig höja.
Och så tog man mig in i våningen och gav mig ett äpple och en kaka och i detsamma ringde det på dörren! Det är han, det är han, snälla, ädla herrskapet, släpp inte in honom! Han dödar mig! Jungfrun gick och öppnade och jag hörde Farbror Teodår skrika: Är han här den lymmeln?! Jag måste ha tag i honom om jag också ska stupa där jag står. Undan där! Han måste vara här! Då steg familjefadern fram.
Ingevald, detta är förfärligt, ropade han till. Vad har här skett? Är det människor eller skogsandar, som varit här? Det är ett nytt och främmande beläte, som du sätter röda kinder på. Och det är inte något äpple utan ett barn, som den nykomna håller i knät. Freyja var snidad ur ett enda ekstycke och vida högre.
Först kände han knappt igen henne, så blek hade hon blivit, och nu, då inga ljus brunno, kom den vita skjortan henne att likna ett andeväsen. Man ser den, som man mest har i tankarna. Därför kan det betyda ganska mycket. Det bräcker upp hjärtat som ett äpple, och kärnorna falla i handen. Han slog kappan åt sidan och värmde händerna över elden.
Underligt är nu för tiden folket, Kunde säga: Ugglan älskar örnen." Örnen åter svarar henne detta: "Packa dig, du gråa, plumpa uggla! Ej åt dig bestås en sådan herre." Invid hafvet stod en guldcitron och skröt: "Nu är ingen här så skön, så skön som jag." Detta har ett gulgrönt äpple lyssnat till: "Ringa är ditt pris, du strandens guldcitron, Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
Ack, ett gyllne äpple, som jag ägde, Föll i dag uti Bojanas bölja; Detta sörjer jag och kan ej tröstas." Och den smärta makan, som ej anar Något värre, svarar så gemålen: "Bed till Gud om hälsa blott, ett äpple, Mera skönt ännu, kan du dig gjuta." Häftigare blott blef hjältens smärta; Och åt sidan vände han sitt anlet För att icke se sin hulda maka.
Han hade emellertid förknippat sitt öde med Annæus Domitius', tills det som ett moget äpple skulle falla från modersträdet, som utvecklat det. Mognadstiden var ännu icke kommen. Pylades hyste djärva förhoppningar om Annæus Domitius' framtid och nästan omätliga om sin egen. För närvarande var han ett verktyg, på vars duglighet och trohet prokonsuln kunde lita.
Men hon stack ett äpple i hans hand. Nu äter du, befallde hon. Han släppte äpplet. Hon stack det åter i handen och förde till hans mun. Nu äter du, upprepade hon. Och gossen började långsamt gnaga på äpplet. Då hörde hon åter den grova stämman bakom sig: Guds fred, gästgivarmor.
Nej, Adolf! Jag har sett Adolf! O, Gustav, han låg i Avéns matvaruaffär mitt i fönstret med bara huvudet på ett fat och han hade ett stort äpple i munnen! Hur vet du att det var han, sade Almblad. Jag kände igen honom! Han hade ett litet ärr över vänstra ögat han fick det en gång då han stötte sig mot en spik i vedboddörren jag kände igen ärret. Det måste vara han!
Dagens Ord
Andra Tittar