United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han såg upp till husbonden, som gick fram till landet. "De kom bara för mig när jag fann te sätta trålj Gullspira, för att hon int skulle gnaga och förstöra småträn och gräse vid gårdarna, att hon int skulle lida mer åf de hon än vi." "Det hörs dig också som om du ginge med trålj om nosen?"

När pengarna tagit slut, reste vi tillbaka till Frönsan för att gnaga ostkanter. Men vad finner jag? Min skog, salig fars ögonsten, Frönsaskogen, som i mansåldrar ruttnat rot kalhuggen! Å håken, sade mor i Sutre. Just det. Håken hade tagit skogen eller hans ombud, kyrkovärdssonen. I reversen lär nämligen ha stått någonting om skogen.

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila. Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig. I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska. Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Skogens blomma, markens fägnad, Som grenen har din boning Och kvisten har din gunga, Gnaga trädet, bit kotten, Medan jag min båge spänner Och iordningställer pilen. Nu mig göres lust i hågen, I mitt hufvud bor en tanke, Lust jag har att börja runor, Laga mig tillreds att sjunga.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar. Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft? Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

"Sanna", ropade herr Gyllendeg nu, utan att i ifvern lämpa sina ord till det föregående, "håll vakt om hus och gård, skrapkaka, att du icke bränner upp oss och hela staden köpet, medan jag är borta, hör du mig, frågar jag. Släpp icke dina kattor in i boden, säger jag, det är en lögn, att det finns råttor där; det är dina kattor, som gnaga brödet där, dina kattor, sotlubba, säger jag.

Men de åto mycket och ingenting ville förslå. Ständigt voro de hungriga och ständigt skulle de ha bröd att gnaga . Och modren hade svårt att dem att lyda; men fadren fruktade de ändå. När han röt åt dem ett hårdt ord, vågade gossarne ej andas; de satte sig helt vackert afsides och tittade en lång stund under lugg. Modren hade hållit pannan varm spiskanten.

Men hon stack ett äpple i hans hand. Nu äter du, befallde hon. Han släppte äpplet. Hon stack det åter i handen och förde till hans mun. Nu äter du, upprepade hon. Och gossen började långsamt gnaga äpplet. hörde hon åter den grova stämman bakom sig: Guds fred, gästgivarmor.