United States or Paraguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hela min samling af tyger, kuddar och mattor har kommit mig till god nytta. Just här gör den verkan.» »Jaha. Men hur kan det vara, att ett sådant hus hyres ut?» »Menniskan har gifvit sig åstad på en liten rundresa i Afrika. Det tyder också på en viss originalitet.» »Och allt det här har du fört med dig?» »Ja visst. Det är ju lätt att packa.
Och Greta hade frågat efter honom. Vad sa du? Jag sa, att jag haft brått med och packa och att jag inte sett dig. Han nickade lugnad. Den passionens våldsamma eld, som brann inom Stellan, hindrade honom emellertid ej från att få influensa. Dagen efter Rose farit, överfölls han av frosskakningar. På kvällen hade han feber. De två dygn han tillbragte i sängen, voro likväl ej en förspilld tid.
Har ni kläde och dukar ombord, så säger jag, att jag förr vill svälta som lotsens ko, än jag lastar in en enda packa, om den ej är vattentätt omslagen; ty vi få storm i dagningen och regn hela hösten, och jag har ingen lust att komma till ansvar för skämdt gods."
Men småningom mattades ögonen åter, foten upphörde att gunga, och anletsdragen återtogo detta öfvermätta, likgiltiga uttryck. Jag betraktade henne från sidan och väntade på hennes beslut, där jag låg på knä framför kappsäcken. Skall jag packa upp kläderna? Nej kära Lisi, låt dem ligga. Det lönar i alla fall inte mödan. Jag ids inte.... Bäst att jag reser min väg.
Valentine fick genast order att packa in det nödvändigaste, och när Madame Junot reste, förde hon Edmée med hem i sin vagn.
Fördömde "kan ej", bort, fördröj ej tiden, Gå ned till gamle Trygg, han gör likviden. MÅLAREN. Får jag då ej arbeta mer? v. DANN. Jo, men hos mig ej längre. Packa er! MÅLAREN. Ack, nådig herre, aldrig har jag velat Förtörna er, förlåt mig nu, jag ber, Hvad jag af oförstånd har felat. Fördrif mig ej ifrån er gård, I staden är man jämt i knipor.
Han bad herrarne på god finska att packa in och gå sin väg, hans religiösa känsla, i början tilltalad af det märkvärdiga i denna mystiska helbregdagörelse, gaf vika för hans sunda förnuft, och han blef ond öfver det föga heliga i diakonens såväl som kuskens uppförande. Men de ville alls icke aflägsna sig.
Öronen petades, tårna undersöktes, luggen krafsades. Mor i Sutre sade: Packa er hädan! Ser I inte att kalvarna gå ur lagårn? Då svarade Basilius: Jag tyckte, att det var en kråka som satt på gärsgårn. Det tyckte'n, bekräftade Britta. Och Basilius fortsatte: Men det var för stort, så jag trodde det var en örn. En stor, stor örn, upprepade Lasse.
Båda dagar och veckor hade gått sedan den förmiddag tidigt på våren då Frostmofjällsbarnen skildes från deras gamla vänner Mattis Klipp-lapparna. Både Ante, Maglena och Månke hade innan dess fått vara med om att kasta lasso, mjölka, packa ner tält samt husgeråd och mat, i rader af akkjor, som stodo och väntade. Ante han hade fått sig en renskjuts, som var rolig men höll på att bli farlig.
Jag skall nog packa in dina saker. Tack! Hon gaf mig några nödvändiga upplysningar. Därefter slöt hon åter ögonen som om till och med denna ansträngning varit henne för mycket och sjönk tillbaka i sitt apatiska tillstånd. Du är bestämdt inte frisk, Agnes? Jo, det är jag, tyvärr. Tyvärr? Just så: tyvärr. Då jag får sådana här skof, önskar jag alltid att jag vore kroppsligt sjuk.
Dagens Ord
Andra Tittar