United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nej, han kunde ju icke in perrongen utan att träffa hennes mor och de andra... Han vek av till vänster och gick långsamt bortåt järnvägsbron. ...Men om det nu likväl var Hall och Greta. Varför skulle det icke ha kunnat vara de? Ingenting var omöjligt...

"Har du ingen stiligare?" frågade de med illa dold missräkning öfver kusinens enkelhet. "Nej", svarade Greta och vände dem ryggen, harmsen öfver att de kunde ringakta hennes bästa klädning. "Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater, hvilka funno henne mycket underlägsen, jämförd med dem själfva.

Hon hade knappast talat ut, förrän Hall var inne i butiken. I nästa ögonblick kom han åter ut med en grön orkidé i handen. Greta blev röd. Han ville fästa den vid hennes barm, men hon nekade förskräckt att taga emot den. Å, det skulle ni inte ha gjort varför har ni köpt den nej, jag vill inte ha den Hall betraktade henne stelt.

Men gick man utefter stora landsvägen ner till Åby herrgård, där Greta bodde, måste man skynda sig riktigt, om man skulle hinna dit en kvarts timme. När de små flickorna samtidigt började skolan, brukade Lotta först och hämta Anna Lisa, och sedan trafvade de i väg just som ett par små vagnshästar ner till Greta.

Gretas pappa, som kommit för att hämta sin lilla flicka, instämde också i denna bön, samma gång han hjärtligt tackade henne för allt hvad hon varit för hans älskling under denna oroliga tid. Gärna hade han nu velat taga Greta med sig hem till Åby, men släktingarna afrådde honom det bestämdaste därifrån och menade, att hon borde fortsätta skolan.

Lotta Bergström framställde sin fråga med ett oförställdt uttryck af förvåning i sina bruna ögon, att Greta kände sig riktigt besvärad och nästan ångrade hvad hon sagt. Slutligen svarade hon dock med en liten knyck nacken: "Det passar inte, för jag är en fin flicka och går i en riktig skola i sta'n, och du du bara traskar i folkskolan." "Jaså, adjö fröken."

Därpå vände hon sig till Greta och sade med kärleksfullt allvar: "Vet du, Greta, jag tycker det är bäst att du genast vänder om och riktigt snällt och ödmjukt ber Lotta om förlåtelse. Men" tillade hon "det är en annan, som är djupt bedröfvad öfver din synd, hvem tror du jag menar?"

Han till och med betraktade sjukdomen med en hemlig tillfredsställelse. Han vilade sig, sträckte också andligen ut sig med händerna under huvudet och gjorde ett överslag över sin ställning. Och när han åter kom benen, hade han klart för sig, att han ej älskade Rose. Tanken henne berörde honom obehagligt, som minnet av något lågt, någonting honom ovärdigt. Det var Greta han längtade efter.

Var hon fräck, att hon inte skämdes för att tala om att de kyssts? Det översteg hans fattningsförmåga. , sade Greta efter ännu en lång tystnad, hur känns det att vara kär? Han skakade huvudet. Han skulle vilja säga henne, att det var henne och inte Rose, han älskade. Men nu var det omöjligt. Om han också haft mod till det, skulle hon i alla fall ej tro honom.

Greta var ute hon skulle väl se julklappar i butikerna och fadern hade gått en bolagsstämma. Var var modern? Han fann henne i sängkammaren; hon läste i Thomas a Kempis. Om de yttersta tingen. Tomas satte sig ned hos henne utan att säga något, och hon läste högt för honom med en mild och låg röst.