United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det ges en sjukdom, barn, för mänskans röst, En oundviklig, kalla den till höst. Se där förklaringen, bort med all annan! v. O Gud, min buse målarn, det är han! Men hvad har onkel fått i pannan? MÅLAREN. Omöjligt, nådig herre, nej, jag kan Ej stryka två hvarf med den ena kannan, Det här är kvar blott v. Ur min åsyn, man!
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän. Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: »Vilket svar råden I mig att giva detta folk?» De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folk och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare.» Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.
SIGRID. Om ondt jag gjort er, var det min mening ej. DANIEL HJORT. När satan frestar, så frestar han i änglaskrud. O, Gud! DANIEL HJORT. Bed, bed! Det passar er. Gå bort och bed och nytja ej till annat edert hjärta, att det ert namn ej hånar. Nytja ord, som vingar ha från himmel alt till jord, och bed, bed, bed! Kanhända Gud är nådig, åtminstone så nådig, som rättrådig. Sjette scenen.
Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom. Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; fördölj icke ditt ansikte för mig.
De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada. »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.» Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl. Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig. Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?» Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
Det kan hon lita på menade Erik och knyckte till; han tyckte inte om att man misstrodde hans afsigter. Hon gick, den söndagsklädda hufvudstadsjungfrun, gick med en liten nådig, uppmuntrande nick och försvann i huset, medan gardisten med nyfikna blickar betraktade Erik, väntande på det lilla äfventyrets utgång. Om ett ögonblick kom hon igen, låste upp en dörr och lät Erik stiga in.
Tack för denna gången! Mig återser ni aldrig mer... Ur vägen, gott folk! Den som törs lägga hand på mig, får skylla sig själv. Och härmed lämnade han rummet och gick obehindrad genom hopen. När Brackander och Spöqvist hunnit sansa sig, ropade båda med en mun: Grip, grip, tag fast honom! Låt honom icke komma undan! Efter honom, era kanaljer! Ja, ja, nådig patron!