United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gud vet Madame Junot stack fram sin guldbroderade tåspets och betraktade den noga med huvudet på sned Gud vet, vad det egentligen skall betyda, att hon nu är här? Edmée reste sig hastigt upp.
Plötsligt vände han långsamt huvudet mot kamraterna, och dröjande, med låg, liksom utsläckt röst, sade han: Vi ha förlorat Egypten. Med ett utrop drev Junot sin häst närmare intill hans och grep efter hans hand. Egypten! O Gud, min Gud! Det lät nästan som en snyftning. Rapp höll också stilla. Han hade sänkt huvudet, överväldigad av sin egen och de andras första modlösa smärta.
Du skall för resten icke säga något om detta, Laurette tillade han litet efter han skulle icke tycka om det. Gud vet, vad han ämnar säga henne! undrade Madame Junot litet ironiskt. Ja, Gud vet! svarade Junot oskyldigt, med ögonen mot taket.
Förste Konsuln reste sig för att taga avsked av sina gäster. Edmée såg, att flera av herrarna, Junot, Eugène, Rapp, ängsligt frågande sågo upp till honom, men ingen sade något, ingen vågade säga något. Han talade med dem om likgiltiga ting, han till och med skämtade med ett par av damerna, men skuggan i hans blick var lika mörk.
Valentine fick genast order att packa in det nödvändigaste, och när Madame Junot reste, förde hon Edmée med hem i sin vagn.
Mademoiselle de La Feuillade hade nyss kommit, tillsammans med Madame Junot, som redan var hemmastadd i Tuilerierna, och de bägge stodo nu i närheten av kaminen och talade med Eugène de Beauharnais. Han var ännu helt ung knappt tjugu år men manligt vacker, graciös, elegant, skälmsk, galant mot damer. I
Hans blick och ton gjorde för henne de banala, intetsägande orden till tusen de ömmaste försäkringar om längtan och om lycka. Hennes ångest svann spårlöst bort i samma ögonblick hon blott hörde hans röst; hon smålog, hennes blick vidgade sig och vilade i hans. Junot studsade. Han såg ett ögonblick skarpt på dem bägge och drog ovillkorligt med en omärklig, men energisk rörelse Bonaparte tillbaka.
Rapp såg sig högtidligt, triumferande omkring. Damerna skreko till och ryste. Och det där flyttade sig på väggen jämt jämt upp och ned riktigt dansade framför mig... Här kunde Junot icke bärga sig längre. Han brast ut i gapskratt. Eugène och de andra stämde
Bonaparte var i utmärkt humör. Han talade med Junot om vinterfälttåget mot Österrike, vartill allt var förberett och i ordning nu. I
Hon tilltrodde sig icke att gå över rummet, så illamående kände hon sig, utan blev sittande i fönstersmygen, medan Madame Junot förskräckt gick. Alla dessa människor, som sorlade omkring henne det förekom henne, som om de allesammans gjorde henne något ont; i