United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag skall tiga, Mademoiselle, snyftade hon. Jag skall . Vid Gud jag lovar... Så gå. Gå! Edmée stod och väntade, tills Valentine var utanför. Därpå gick hon långsamt fram till ljuset och såg på brevet ännu en gång. Med en rörelse av alldeles oreflekterad översvallande tacksamhet, nästan andakt, förde hon det till sina läppar och kysste utanskriften och sigillet.
Å, Mademoiselle, bliv icke ond flickan höjde ödmjukt och liksom avvärjande den krökta armen för pannan men här har kommit ett bud till Mademoiselle, ett brev... Hon drog långsamt och omständligt en väl invirad tingest fram ur livstycket på sin klänning.
Låt oss titta litet på marknaden! viskade han glättigt. Vita halsar, juveler och musliner... Han drog honom med sig genom salen bortåt det hörn, där Mademoiselle de La Feuillade satt.
Mademoiselle de La Feuillade, ni gör honom orätt i era tankar! sade han allvarligt.
Jag kommer, mumlade hon sakta. Jag vill komma. Han öppnade munnen som för att svara något, då i detsamma Armand de Caulaincourt bestört kom emot dem. Min far låter hälsa er, Mademoiselle. Han är redan färdig, han väntar
Mademoiselle de La Feuillade blev sittande i stolen i samma ställning som förr, trots det hon såg, att de flesta av damerna reste sig. Det blev nästan svart för hennes ögon, och omedvetet tryckte hon handen mot hjärtat. Hon visste ju, att han skulle komma hela aftonen hade hon icke tänkt på annat men ändå, nu, när hon såg honom...
Man har sagt mig, Madame, att er dotter dansar som Mademoiselle Chameroi. Min Gud, vad tiden går! Jag tycker det var som i går jag bar henne på mina armar. Det är länge sedan, general Madame Permon smålog.
Förste Konsuln gjorde tecken till honom, men Edmée hade redan med säker takt valt sin plats på andra sidan bordet, snett emot honom. Ett ögonblick såg han skarpt på henne. Så höjde han ögonbrynen och smålog. Duroc böjde sig mot Edmée och viskade: Tillåt, Mademoiselle, att jag komplimenterar er. Det var klokt han hade i nästa ögonblick ångrat det.
Jag tycker, att jag ser Madame Bonaparte göra tecken... Förste Konsuln kastade huvudet tillbaka med en egendomlig, nervös rörelse, som ingen utom han hade, och smålog ironiskt upp emot Junot: Det är bra, min gosse! Gå du bort och hör vad hon vill. Mademoiselle de La Feuillade, som jag länge längtat att träffa, är nog så god att under tiden berätta mig, vad hon vet av nytt från Vendée.
Som om icke jag blott stod här och agerade förkläde för er och Mademoiselle de La Feuillade. Det är alltså ni , Mademoiselle, som... Han vände sig om och såg på henne. Monsieur de Beauharnais gör sin kur! Hon böjde graciöst, mockant tackande, sitt huvud.