United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
När hon vaknade, sken solen in i rummet. Madame Junot stod vid sängen och ryckte henne i håret. Men, Edmée det är ju nära middag, vad tänker du på? Här är bud från Madame Germon, som fåfängt har sökt dig hemma hos dig. Det är om din klänning till middagen i dag... Och kom ihåg, att vi lovat Duroc att se revyn i förmiddag från hans fönster...
När man spelar vingt-et-un med Europa på den andra sidan bordet och sitt öde som insats, så måste man ha förnuft att bli stående vid tjugu. Araben Duroc kom fram i dörren. Han kastade en hastig sidoblick på de båda i soffan och kom bort till dem. Ers Majestät tillåter väl? Han bugade sig djupt och viskade så ned mot dominon: Det är visst tid att förbereda den officiella entréen.
Edmée gick raskare de få steg, som ännu skilde henne från de andra. Madame de Châteauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis stod vid vagnsdörren och hjälpte henne in med ceremoniös artighet. De tre herrarna stodo och sågo efter ekipaget, så sade Duroc: Det är en ståtlig brud han får sig, Châteauneuf. Och nu blir hon ju rik också.
I detta ögonblick öppnades dubbeldörrarna häftigt, och Förste Konsuln, åtföljd av sin adjutant, Duroc, trädde oväntat
Bonaparte gick först allena, och utan bordsdam in i den som ett orientaliskt tält arrangerade matsalen. Berthier satt vid hans högra sida, men på den vänstra stod platsen tom. Han såg skarpt bort åt ingången till balsalen; ingen var auktoriserad att sätta sig på den tomma stolen och ingen vågade göra det av sig själv. Nu kom Duroc med mademoiselle de La Feuillade.
Den stackars lilla prinsessan, sade han nästan ömt, med en ton, vari icke spårades en skymt av ringaktning eller löje. Hon har slitit bra ont för att komma till sin vän! Förste Konsulns ögon blevo plötsligt fulla av tårar, han omfamnade Duroc. Gå min vän, min bäste vän... Låt mig väcka henne, hon får ej veta, att du har sett henne. Det kunde skrämma min lilla stolta väninna.
Som klockan är mycket han såg på sitt ur, och bibehöll samma oförskämda, ironiska artighet är det förmodligen ingen, som tar illa upp, att jag nu tar mig friheten att upplösa sällskapet. Jag har allvarliga saker att tala med Madame Bonaparte om. Duroc han vände sig till sin följeslagare vill du göra mig den tjänsten att följa gästerna till dörren. Du kan börja med Monsieur Hippolyte Charles.
Duroc och Hortense gick. Förste Konsuln blev ensam med Joséphine. Seså, min kära Joséphine, låt oss nu talas vid. Det är hög tid, om vi skola få det avgjort, innan jag reser. Å, Bonaparte, förlåt mig! Jag försäkrar dig hon tog näsduken från ögonen och såg bönfallande upp på honom där är intet, intet av det du inbillar dig...
Hon sade i natt till Duroc, att »mörkret kom över henne». Han förstod det icke jag förstår det. Hon, som hade levat i bländande ljus hon kunde ej finna sig till rätta i den grå skymning, hon nu trodde skulle komma, hon kunde icke slå av på sina fordringar, icke resignera hon, som varit van att med fulla händer ösa ur lyckans rikaste skatter.
Hon hade ingen svårighet att passera gallerporten vakten kände händelsevis från föregående gånger alldeles bestämt »den beslöjade damen». Oantastad lyckades hon nå ända fram till Durocs ingång. Jag önskar tala med medborgaren Duroc. Det är något viktigt. Duroc hade nyss lämnat Förste Konsuln.