United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vill du nu läsa litet för mig, så ska jag se åt få somna. Dörren öppnades, och Carlsson slant in, mjuk, men förtröstansfull. Är du sjuk, Anna Eva? frågade han kort, så ska vi skicka efter doktorn. Det behövs inte, svarte gumman och vände sig åt väggen. Carlsson anade sammanhanget och ville bli vän igen. Är du ond på mig, Anna Eva? Asch, inte var det värt att bli ond för ingenting!
Det är nog inte bättre med honom därinne, hviskade Erland. Hör så det plaskar han badar nog vatten på pannan. Jojo, så'nt frestar. Hvem vet hvad han läser för trolldom? Bara vi inte få igen det på sotsängen! suckade Ingeborg. Dörren öppnades och karlen kom ut med en glasbit i handen. Utmärkt! Fruntimrets krusiga hår står så stiligt. Jag kände också, hur det reste sig på hjässan, sa Ingeborg.
Ack, den som fick bo här, och ... om ... det vill säga, om ... gode Gud! ... om dessa små rum var det ganska säkert hon drömde den natten i Arboga, då ... Dörren öppnades. Hon steg in. Sergeanten for litet åt sidan vid anblicken av en svart flicka: en flicka i ratine med Saras huvud, milt leende då hon märkte hans häpnad: en bred, finstärkt lenonskrage över bröstet. Kinderna vita.
Åhjo, där fanns ju ett och annat plagg som kunde nubbas på, men vad fanns kanske inte i våningen? Svensson etcetera gläntade på en dörr. Ingen var inne, och ljudlöst som en skugga gled han in i rummet. Men knappast hade han hunnit in förrän tamburdörren öppnades och någon kom. Det gällde att handla raskt, och det gjorde Svensson.
Jag väntar på gatan. Derpå gick hon, som om golfvet bränt hennes fötter. När hon kom ut, såg hon, att kamraterna gått. Det är bra, tänkte hon, jag skulle ej velat, att Valter sett dem. Hon spejade ifrigt mot ingångsdörren, och nu öppnades den. Valter Hagen kom
Han grep den med feberaktig iver nyfiken lyssnade han äntligen efter tio minuter, vilka varit som timmar för honom, som väntade, bröts tystnaden kontorsdörren öppnades och en stämma talade. Det var varken Martinis eller Cramers. Men Wolfgang igenkände den. Det var doktorns arbetsförman, tysken Mayer, som talade. Herre Gud, en sådan olycka, Herre Gud, vad skall jag göra?
Deras av smink och nattvak urlakade gycklaransikten, knivskarpa röster och bjärta sluskelegans förenade sig till ett falskt och lustigt missljud, som dröjde några sekunder i luften och tonade bort. Slätten låg åter solvit och tyst. Tomas reste sig och gick några steg. Trädgårdsgrinden öppnades därborta, och någon kom ut. Var det Ellen? Ja, det var hon.
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan? I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de fångna vid strömmen Kebar, öppnades himmelen, och jag såg en syn från Gud.
Så uppmuntrade dessa bägge herrar varann, och inom en stund såg sergeanten ut som en svensk Akilles. Någon kom trippande, dörren öppnades, och uppasserskan steg in med anmälan, att bud i går afton avhämtat sakerna, och att de där rummen, som skulle hyras ... Bud? och jag har inte förrän nu fått höra om det! Åskor hotade i dessa ord.
När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.» Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.» Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.» Och deras ögon öppnades.