United States or Niue ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och en adjutant i flottans uniform hoppade i land, hälsade artigt och inbjöd pastorn att deltaga i frukosten ombord, vilken skulle föregå jakten, vilken ej skulle öppnas före klockan fyra, då älgen gick ur sitt stånd. Skollärarn, som trodde det var prinsen, gav ton, och på en gång stämdes upp något, liknande en sång.
Solen sken på den blanka ytan. Träden nedanför berget stodo hvita af rimfrost. Klar, glimrande vinterluft. Det knackade på dörren till Malins rum och der inträdde en ung man, patrons yngste son, en löjtnant vid gardet, redan vid 26 års ålder adjutant hos sin general.
Och en adjutant i flottans uniform hoppade i land, hälsade artigt och inbjöd pastorn att deltaga i frukosten ombord, vilken skulle föregå jakten, vilken ej skulle öppnas före klockan fyra, då älgen gick ur sitt stånd. Skollärarn, som trodde det var prinsen, gav ton, och på en gång stämdes upp något, liknande en sång.
Så vände Bonaparte litet på huvudet och såg från sidan på sin adjutant; hans ansikte hade ett uttryck av på en gång tillfredsställd, triumferande stolthet och brydd, förlägen skygghet. Duroc förstod ögonblickligen alltsammans han böjde sig ned och tog sakta upp en av de små genomvåta silkesskorna.
Gunnar var adjutant, ty han kom ju till häst och Rudolf var general. Det var ju ett ståtligt regemente, såsom nu hvar och en kan se på teckningen.
Jag har en gång själv gjort honom den äran, nu kan min adjutant övertaga den. Utan ett ord troppade gästerna av. Förste Konsuln blev stående med handen på stolens ryggstöd och följde dem obarmhärtigt med ögonen. Av de hälsningar han i förbifarten fick, besvarade han de flesta hövligt, men ytterligt högdraget, och med en anstrykning av ironi. Joséphine hade gråtande kastat sig ned i soffan.
FRANK. Han spelar gärna adjutant åt värden, Han för mig till värdinnan Du ar stygg. FRANK. Jag känner gunstig herrn sen sista färden. v. v. DANN. Förunderligt! Jag är som skygg För denna arma yngling, jag, den rike. I världen har jag aldrig sett hans like, Så stolt, så fri, så öppen, så bestämd. Nå, Gud ske lof, så slipper jag bli skrämd För hvad jag ställde till. v.
Konungen har lovat undersöka min sak, och jag hoppas få rätt, men jag förtröstar icke på furstar, jag förtröstar på konungarnas konung. Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren, som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka med gladare uppsyn.
Redan var parten inkallad och inlagan producerad, då domaren, öppnande dess pompösa skal, fann kärnan borta. "Reversen saknas ännu", sade han och fäste sin blick på öfversten. "Reversen, reversen", upprepade denne och såg på sin adjutant, skakande missnöjdt på hufvudet. Herr Gåsevinge tog upp sina papper ur fickan och låtsade söka.
När Annæus Domitius vördnadsfullt nalkades sin fiendes lik, stod Petros betraktande det, och Eufemios, hans adjutant, satte sin platta fot på den sköna hjälteskepnadens bröst och sade: Så trampar kyrkan hedendomens hydra. Slutet.