United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
FRANK. Han spelar gärna adjutant åt värden, Han för mig till värdinnan Du ar stygg. FRANK. Jag känner gunstig herrn sen sista färden. v. v. DANN. Förunderligt! Jag är som skygg För denna arma yngling, jag, den rike. I världen har jag aldrig sett hans like, Så stolt, så fri, så öppen, så bestämd. Nå, Gud ske lof, så slipper jag bli skrämd För hvad jag ställde till. v.
Ett år förflutit, sen jag gick I min pension och sen vi skildes. v. v. DANN. Nu, låt se, om det slår klick! Nu tror jag, han skall komma, snabb som ilen; Den gunstig herrn höll på med Amors list, Så skref han nyss, nu tror jag fullt och visst, Han låter guden själf få sköta pilen. JULIA. Men, bästa onkel, han är dock artist. Man måste fara varsamt med en sådan. v.
Nå, gunstig junker, hvad har du haft för dig i dag? frågade Bella och vinkade honom till sig. Hejdat skenande hästar, svarade Bengt lakoniskt. Flickorna satte upp så förvånande miner, att han måste skratta. Det är dagens sanning, bedyrade han. Jag kom gående längs Salutorget ungefär vid palatset, då jag såg en häst med kursläde komma i ursinnig fart rakt emot mig.
Domaren, en ung vice häradshövding, som fått öronen fulla av sagor om den förtryckta slavinnan och som alldeles saknade kännedom om den vidskepliga vördnad, varmed lantfolket omger sin kvinna, bara hon blir hustru och mor, var alldeles färdig med sin dom, och ville begagna tillfället att statuera ett exempel och på samma gång ta en gunstig vindkåre i sin nya frack, kanske mottaga lyckönskningstelegram och få beröm i länstidningen.
Nej, jag vill berätta er, hur allt gått till. Min morbror var alldeles omöjlig att få till att omtala någonting. Herr Cramer likaså Cramer? Ja jag låtsade, som vore jag honom gunstig. Den skurken Ja, ni kan tro, att det kostade på. Men låt mig fortsätta. Intet lyckades och jag hade mitt löfte till er att försöka allt. Det var då jag kom att tänka på telefonerna.
Domaren, en ung vice häradshövding, som fått öronen fulla av sagor om den förtryckta slavinnan och som alldeles saknade kännedom om den vidskepliga vördnad, varmed lantfolket omger sin kvinna, bara hon blir hustru och mor, var alldeles färdig med sin dom, och ville begagna tillfället att statuera ett exempel och på samma gång ta en gunstig vindkåre i sin nya frack, kanske mottaga lyckönskningstelegram och få beröm i länstidningen.
Nu lät hans fars röst mycket allvarlig: Gunstig herrn menar alltså, att därför att Märta Gyllencrantz säger något som inte passar herrns små öron, så smiter man? Är det det, som är meningen? Stellan svarade ej. Kom hit! Kom närmare! Stellan närmade sig långsamt. Kvickt, pojke! Nu röt hans far precis som på kaserngården. Stellan raskade på. Och samtidigt började han snyfta.