United States or Northern Mariana Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Underskatta därför icke fördelen af bildning; men det skall vara en bildning, som passar ens syfte och gör en bättre skickad för det lefnadsyrke man valt.

Agnes hörde min redogörelse och skrattade litet. Du kommer naturligtvis och hälsar mig? frågade jag. Ja. Det var roligt. När passar det för dig? När som hälst. Till exempel i kväll. Välkommen! En fruntimmerskör uppträdde estraden, och jag vände mig om för att höra den. Jag tykte de sjöngo alldeles utomordentligt och applåderade ifrigt, såsom alla andra.

Hans natur är mild, älskvärd och glad, men av hans öde blandad med främmande beståndsdelar. Kom till honom, Krysanteus, och rena hans själ från hat och bitterhet! Lär honom glömma vad han lidit, men älska med förstånd och hjärta, vad han nu endast älskar med hjärtat! Jag passar icke för honom. Jag kunde fördärva ett härligt verk, om jag fattade det med mina darrande händer.

Sara hade den sista tiden, alltsedan Bodarne, blivit tystare, inte just högtidlig ... det ordet passar inte ... men mera högstämd, och hon språkade inte ofta om skråets affärer. Utom denna förändring märktes hos henne ingen annan, än den, att hennes vanliga skalkaktighet i blicken utbytts emot en viss himmelsk vänlighet och tillgänglighet för nästan allt vad Albert ville.

Min vän, fru Stenius, hvars man är prest i Kyrkslätt, tar mig till sig. Jag skall läsa med hennes barn, jag får fritt vivre och en liten lön. Det är hvad som passar mig. Jag är ju guvernant. Jag skulle aldrig ha gift mig. Jag, som är obehaglig. Som har ingenting att bjuda. Med mig måste han bli olycklig. Hon talade för sig sjelf, som om hon varit omedveten om Attes dervaro.

Der står det allt hvad jag skulle vilja säga 'står som skrifvet i blod', som det heter i den gamla romanstilen. Men här passar uttrycket verkligen». »Hvad är det för en bok?» »En norsk naturligtvis! Vi ju allting från Norge numera. Det är förbannadt att vi ingenting kunna göra sjelfva... För resten har denhär redan fått sin stora utmärkelse: den är konfiskerad.

Det är blott, att säga, ett stundens lif krogen, men som sådant högst lefvande skildradt. Det originellaste består i den häftiga patos, som strömmar öfver det hela. Man hör ännu festens buller, kamraternas sorl och glasens klang genom de två sekler, som skilja oss derifrån. Rytmen passar mera för utrop än toner.

När hon stod färdig vid dörren med den vantbeklädda handen dörrklinkan, sade hon: Hon är en ordentlig qvinna, Kajsa, jag tycker egentligen, att hon är en riktigt bra menniska. Pojken är oss till nytta, som han är, för han passar bra till barnpiga åt vårasses Maja. Men det blir ingenting af honom hos oss. Far är en slarfver, han med. Det är aldrig något med manfolk, ser hon.

Principalen förklarade för den unge mannen, att han var belåten med honom, nöjd med hans arbete och uttryckte sin glädje öfver att ha funnit honom. Han hade nu vidtagit anordningar för att upptaga honom i firman. Men till hans häpnad svarade den unge mannen: Jag är mycket, mycket tacksam, men det är mig omöjligt att emottaga anbudet. Hvad står ? Ni passar mig. Passar jag inte er?

SIGRID. Om ondt jag gjort er, var det min mening ej. DANIEL HJORT. När satan frestar, frestar han i änglaskrud. O, Gud! DANIEL HJORT. Bed, bed! Det passar er. bort och bed och nytja ej till annat edert hjärta, att det ert namn ej hånar. Nytja ord, som vingar ha från himmel alt till jord, och bed, bed, bed! Kanhända Gud är nådig, åtminstone nådig, som rättrådig. Sjette scenen.