United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ingen av kamraterna tilltalade honom heller; det låg en stämning över kassakontoret som vid en bättre begravning. Men framemot lunchtiden räckte kontoristen Bergkvist, som skötte telefonerna, honom luren och sade kort: »En dam!» I Dalströms inre flammade en plötslig ilska upp.
Han skrev och omtalade sitt besök på Salpiso och det lyckade anbringandet av telefonerna, om sina senaste flygbragder, om allt, som han trodde skulle intressera henne som bundsförvant att veta, men av den kalla, affärsmässiga tonen blev det så litet, att då Elli mottog brevet, smålog hon och sade för sig själv: Alltså, detta är löjtnant Wolfgang Schnitler »donjuanen», »roueen», »den blaserade» ånej det är Wolfgang Schnitler, den store gossen, det tjugofemåriga barnet som jag älskar
Att komma över telefonerna, så att det verkligen blev en fördel därmed för er morbror? Å ni skämtar bara, sade Wolfgang. Nej, affärsanlag ligga nog i släkten, antager jag, upplyste fröken Zander. Jo, jag sade så här till min morbror: Det är ju du och Willson som äga den trådlösa telefonen, sade jag. Ja, svarade han. Men den affären tycks ej gå framåt, fortsatte jag. Nej, medgav han.
Så såg han ännu skarpare på mig och yttrade: Alla tidningar skola gå i fällan präktigt de komma att skrika om »den oersättliga förlusten», »den geniale Willsons härliga uppfinning» ja, min flicka, idén är briljant en sjudundrande reklam. Wolfgang satt alldeles häpen. Och sedan? Så fick ni telefonerna? Å nej, skrattade flickan, så lätt gick det ändå inte.
Vänta, ett ord först, bad Wolfgang. Vad då? undrade Elli. Jo, säg mig en sak. Om jag nu behåller telefonerna för att en gång kunna använda dem i spiontjänst på Martini eller någon hans like kan ej då ni råka ut för obehag nu? Å ni menar för min morbrors skull? Att han skulle fråga efter telefonerna? Ja, just det. Det har ingen fara. Jag har fått dem, de äro min egendom.
Han gick i en oerhörd spänning hela dagen och väntade på underrättelser från henne antingen att hon lyckats uppspåra något ty det var ju klart, att det var avsikten med telefonerna eller, vad värre vore, att hon ertappades och finge utstå obehag. Det mystiska paketet. Som en förlösande tilldragelse mitt i hans oro anlände nästa dags förmiddag ett brev från fröken Elli Zander.
Nej, jag vill berätta er, hur allt gått till. Min morbror var alldeles omöjlig att få till att omtala någonting. Herr Cramer likaså Cramer? Ja jag låtsade, som vore jag honom gunstig. Den skurken Ja, ni kan tro, att det kostade på. Men låt mig fortsätta. Intet lyckades och jag hade mitt löfte till er att försöka allt. Det var då jag kom att tänka på telefonerna.
Det kom åter en varm blick i Wolfgangs ögon, när han hörde Ellis resonemang om, att hon räddat telefonerna, och då hon räckte honom paketet med orden: Akta dem som er ögonsten, de kunna komma väl till pass, såg han på henne med en värme och känsla, som gjorde, att den unga flickan instinktivt ryckte till.
Han såg, hur hon steg in i automobilen, böjde sig ned och upptog ett paket, med vilket hon snabbt återvände. Så, viktigt? undrade Wolfgang leende, betraktande paketet. Ja, mycket för er. För mig? Ja, för framtiden. Jag förstår icke. Det är de två telefonerna, svarade flickan. Tänk, om de stulits. Vid de sista orden måste Wolfgang småle; de stulna telefonerna finge ej stjälas. Doktorns plan.
Han hytte åt mig med fingret och sade: Du lilla skojare! Men hur det var, gick han in på förslaget och Willson visade sig också alldeles förtjust över detsamma. Och så fick ni telefonerna? Jag måste säga det samma som er morbror: Ni lilla skojare! Flickan skrattade. Ja, svarade hon, jag fick dem. Den ena listade jag upp på min morbrors högsta bokhylla i biblioteket den andra tog jag in i mitt rum.