United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !
Förmodligen på grund av bristen på brunsten som gör att telefonister inte kunna höra eller svara. Den man som uppfann brunstenen som orsak till allt telefonslarvet är nästan lika genialisk som den som uppfann telefonen. De togo trapporna. På Gossavdelningen. Finns här en pälsmössa till en liten gosse? Nej, det ha vi inte. Det finns på pälsvaruavdelningen hissen till höger.
Svågern och vännerna se stumt på varandra. Klockan på väggen tickar ödesdigert. Visaren vrider sig obevekligt närmare två. Plötsligt ringer det i telefonen. Hallå! Det är intendenten. Jo, ser du, jag Har du ordnat växeln? Nej, ser du, jag tog två konjak, och jag kom ett stycke ut på torget, sen var det slut jag kunde inte
Spökets stämma. Wolfgang Schnitler hade hört allt han behövde. Nu nu var hemligheten äntligen hans första molnfria natt se, himlen klarnade upp mer och mer Ännu hörde han herr Mayers ord i telefonen: Å, detta var en fasans dag. Å, Herre Gud, den värsta jag upplevat. Då föll det Wolfgang något in.
Nu nu bröt solen åter genom molnen då vad var det? En knall som av en avlägsen åska den kom från telefonen på bordet. Något hade hänt på Salpiso, något fruktansvärt ännu skrällde telefonen en explosion? Men av vad och huru. Nu hade telefonens mullrande dött bort.
Wolfgang dröjde ännu en stund i telefonen, innan han lämnade den. Han ville höra, vad Mayer tog sig till. Efter en stund hördes den andra rösten: Du Mayer det här är något sattyg sänder dom hit någon, så kniper vi honom. Ja, kanske det är Fan själv, som kommer? Usch, det här var ruskigt. Mayer! ropade spöket ånyo. Herr Mayer spratt till alldeles tillintetgjord.
Jo, då, de voro ej mindre än tre stycken på rummet. Wolfgang inställde telefonen ånyo och efter lång tids skruvning fram och tillbaka hörde han äntligen röster i den lilla apparaten. Det var betjänten, som talade: Nå va' tycks, sade denne herre och smackade med tungan, är inte vinet förträffligt.
Telefonen är stum. Äntligen ringer det. Hallå! Det är intendenten. Jo, ser du, jag tog fem konjak och sprang, och jag kom mitt ut på torget, du vet, där planteringen är, men sen, ser du, var det omöjligt, jag kunde inte Växeln är protesterad? Ja Härmed var superintendentens bana som växelomsättare slut.
Förkrossad sjönk han ned i en stol och tog en grogg. Det ringde på telefonen, och han svarade. Det var hans frimärkshandlare, som ville skicka ett urval. »Skicka», sade Broman. »Men hör nu ni. Känner ni till den blå Mauritius!» »Ha, ha, ha!» skrattade frimärkshandlaren. »Herr Broman skämtar. Vem känner inte till den .» » Den! » Broman bleknade. »Hm!
Därpå steg han ned igen, hämtade vattenkaraffinen och fyllde dess vatten i de två glasburkarne, som stodo där uppe. Samtidigt passade han på i ett obevakat ögonblick och placerade telefonen gott gömd bakom burkarne. Och mera? frågade han doktorn. Denne tycktes hava glömt honom. Vad? frågade han i sin tur. Arbete, sade Wolfgang.
Nej, hör du, nu driver du din försiktighet väl långt, tycker jag. Låt oss resonera om den saken, min vän. För det första uppgav ej Simon i telefonen var han befann sig. Nej, det är sant. Men Wolfgang tänkte efter chauffören körde ju hit honom och fick väl då order att hämta honom här, när han blev kallad. Låt gå för det; det förefaller ju antagligt nog.