United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då betänkte plötsligt Jakschitch Dmitar, Att hans maka redde gift för brodren, Och han svingar sig på rappen höga Och mot Belgrad spränger fram som ilen, Att sin bror vid lif kanhända hinna. Som han nu var bryggan Tschekmek nära, Sporrar han sin häst att fly däröfver; Men med brak ger bryggans hvälfning efter, Och i fallet bryter hästen benet.
Nej, icke öde, i klippstalpet bor Norna den gamla, vattnets och eldens och luftens mäktiga kufvarinna. En ensam liten båt kämpar mot sjöns vredgade vågor. Hvem är den djerfva, som trotsar storm och natt. Höfdingens maka, är det väl hon som, med håret fladdrande för vinden och drägten sliten af ilen, kämpar mot stormen och regnet som nu börjar strömma ned!
Äfven en godsint man kan ledsna ibland och på henne Hämnas en grannes bitande ord, en tjänares tröghet; Men då ägnar det henne att blidka hans hetta med saktmod. Tyst må hon tåla hans knot, tills ifvern lämnat hans sinne, Likasom björken böjer sin topp för ilen och tåligt Väntar på aftonens stund, när stormarna längta till hvila.
I fyra pannor Kyldes loden, två i en och samma; Fyra hästar lupo lösa framåt, Sexton hejdades af häpna männer. "Ladden, bröder", ropte högrest Adolf, Trädande med trotsig blick ur gömman, Och som orden föllo, var lik ilen Fiendernas vilda tropp i anlopp.
Ett år förflutit, sen jag gick I min pension och sen vi skildes. v. v. DANN. Nu, låt se, om det slår klick! Nu tror jag, han skall komma, snabb som ilen; Den gunstig herrn höll på med Amors list, Så skref han nyss, nu tror jag fullt och visst, Han låter guden själf få sköta pilen. JULIA. Men, bästa onkel, han är dock artist. Man måste fara varsamt med en sådan. v.
Förföljarene hinna närmare, Salik omfattar Alhejdi ännu fastare, han tar tyglarna i munnen och sitt spjut i handen. Höljdt af skum biter det ädla djuret i sitt betsel, blod flyter ur dess af sporren sårade sida, men det flyger ej mer som ilen, det frustar, det anstränger sig, allt närmare hinna de förföljande. "Salik, se mina väktare, de hinna oss, låt ej Alhejdi lefva, för att se dig dödas.
Kommer du i fläkten, Bär du hennes suckar; Kommer du i ilen, Bär du hennes klagan; Kommer du i stormen, Bär du hennes verop: "Ve mig, edsförgätna, Ve mig, ensam blefna! Ur den gamles armar, Från hans kalla kyssar, O, hvem för mig åter Till min varma yngling, Till min första kärlek!" Sippa, vårens första blomma, Om jag bröt dig, om jag gaf dig Åt den älskade, den kalla!
Döbeln stod då bland de sina, Hörde samma kula hvina: 'Den gick nära, barn, hvem fick'en? 'Munter svarte: 'Jag var pricken. Knappast läkt på nytt den gången, Fick han åter lyckan pröfva, Fick, i en kosackhop fången, Sina breda fötter öfva; Tvangs att följa halfva milen Stäppens fåle, snabb som ilen, Tills af några djärfva kunder Han blef frälst som af ett under.
Snabba, o snabba äro de sköna himmelska väsen, flyende hän mot strålande fjärran; medan er egen glättiga kor föres av ödet bort till ett motsatt mörknande fjärran. Skynden, o skynden, flickor och gossar, skynden att bryta luftiga kedjan, ilen att slå i njutningens bojor dessa olympiskt leende, ljuva, flyktiga barn!
Dagens Ord
Andra Tittar