United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han förseglade brevet, adresserade det och stoppade det i fickan och gick ut för att skaffa ett frimärke. Hans hand darrade när han skulle lägga ned brevet i lådan. Han stod vid en skiljoväg, han kunde störta sig i olycka, han kunde orsaka en människa sorg, flera människor.

Ambrosius betraktade oss en efter en med pröfvande blick, och han fann oss alla »værdigt kuppelsköre», stoppade han pipan i fickan och satte sig ned för att »skjule blåbæren for denne norske störrelse». Det hela slutades dock ej bättre, än att Ambrosius sitt öppet älskvärda sätt började räkna penningar för att, som han uppgaf, se om han hade nog till att köpa sig en cigarr, efter som han var förbjuden att röka pipa.

Om man skulle ta sitt eget liv, tänkte han, kunde det ej finnas lämpligare ställe än här. Där långt ute fanns en stor sten i vattnet, han kunde vada dit ut och sedan hoppa från stenen. Var det förenat med någon smärta att i vattnet? Han var knappast rädd för själva döden som för dödskampen. Nu tog han fram den browning han alltid bar i fickan, mest i tanke självförsvar, och såg den.

Min tro, det är den, att mitt härbärge alltid skall förbli den himmel, där alla tvister dränkas i ett välkryddat vin. Han sprang upp det fortaste han kunde och den yviga pälsen släpade omkring honom mattan. Han grävde i fickan och hittade ett par tärningar, som han slungade ifrån sig bordet.

Vi spara väl litet till nästa lektion. För mycket man skall el begära. Anna H m. Din käpp och staf de trösta mig. I en kolgrufva arbetade en femtonårig gosse jämte sin far. Denne var en gudfruktig man, som höll Guds ord kärt och alltid läste det med de sina. Han brukade alltid bära med sig sitt nya testamente i fickan, han arbetade i grufvan, och gossen gjorde samma sätt.

Att inte ha en cigarr att röka till kaffet ovanpå middagen, det var ungefär som att ha tandvärk. Han gick just förbi en cigarrbutik, där han brukade handla rätt ofta. Om han kunde in som vanligt och be om en cigarr och sedan låtsa som om han hade glömt sin portmonnä hemma... i fickan en annan rock.

"Det var de pengarna jag hade mig." Men jag fann mig. "Jaså den", sade jag och stoppade den vårdslöst i fickan. "Tack skall du ha, men det var inte denna utan den andra jag menade. I den här är det bara några kopparslantar." "Gamle skämtare", sade Karlson. "Det är fyrtiotre pund och tio shillings i den. Jag har räknat dem."

Min portmonnä var borta. Jag hade verkligen glömt den hotellet. Jag mindes mycket väl att jag lagt den ifrån mig byrån i mitt rum och inte tagit den med mig. Min själ fylldes av salig glädje, men det varade inte länge. "Jag såg att du glömde den, gamle vän, och stoppade den i fickan", sade nämligen Karlson och räckte ut sin hand, i vilken min portmonnä, stinn och späckad, vilade.

kvällen, efter sjutton uppvaktningar illustrerade tidningars redaktioner, hade han blivit av med tre teckningar, men utan kontanter fickan gick han att dansa i Bullier sedan han tuggat för två sous bröd. Slutligen och liksom gemensam tyst överenskommelse lösgjorde vi oss ur denna förening för inbördes hjälp.

Och dagen derpå, när han kom, lade hon det fram med en min af undfallenhet. Han tog det, läste det och stoppade det i fickan; eller han satte sig ner, ändrade och strök. Tackade gjorde han aldrig; det stred emot hans principer. Det behöfdes ju icke heller; hon såg ändå honom när han blef glad. Som sagdt, det gick godt en tid; men började han tröttna.