United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vid dessa ord framträdde ur skaran en ung ryttare och räckte veteranen från kung Göstas tider trohjärtat handen. Guds fred, fader Stefan! Tack för ett gott råd på Åbo slotts borggård! Min själ är det icke unge herr Bengt Ivarsson från Kurjala! utropade den gamle överraskad. Jag väntade icke så snart återse eder. Och ni väntade icke att återse mig som simpel ryttare vid adelsfanan?
Bertil Ivarsson Teet till Järpila var en av dessa skeppsbrutna rojalister, som gärna ville tjäna sin rätte konung med förbehåll att icke stå illa anskriven hos den orätte, och som så länge hade vänt kappan efter vinden, att han slutligen lyckats stöta sig med dem båda. Han låtsade icke höra fru Karins tilltal; hon fattade hans hand och upprepade sina ord.
Säg mig: om en man, som den förre konungen låtit dräpa, efterlämnat en son, är det rätt eller orätt att sonen tjänar den nye konungen, som är son till hans faders baneman? Man svarar icke vem som helst på sådana spörsmål i dessa tider. Är ni Sten Ivarsson av Tavastesläkten, så spörj icke en av Flemingarnas folk i sådana ärenden.
Och har jag icke redan sökt utplåna även den blodskulden? genmälde konungen motvilligt. För honom in! Bengt Ivarsson inträdde. Hans kinder voro vita som snö, och konungen misstog sig om anledningen därtill. Vad? sade han strängt. Vill du bli soldat och bleknar för den konung, som skall föra dig i striden? Den unge mannen förmådde icke svara ett ord. Gå! fortfor konungen i samma ton.
Bertil Ivarsson, sade fru Karin till denne herre, i det hon icke låtsade märka sina övriga gästers brist på uppmärksamhet, vill ni törhända äska ljud och förklara för dessa hedervärda krigsmän och rättskaffens medborgare ändamålet med sammankomsten.
Konungen har lovat undersöka min sak, och jag hoppas få rätt, men jag förtröstar icke på furstar, jag förtröstar på konungarnas konung. Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren, som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka med gladare uppsyn.
Jag begär i dag blott en åhörare, i morgon kanhända en stridsman. Först klokhet och sedan svärdshugg. Suckande tänkte unge Bengt Ivarsson vid sig själv, att klokheten i dag icke kunde göra något bättre än förekomma svärdshuggen i morgon, men han kände sin moder.
En ung man, som kallar sig Bengt Ivarsson Tavast till Kurjala, anhåller att få träda i eders nådes tjänst vid adelsfanan. Ivarsson till Kurjala? Jag har nog av hans broder Sten. Det är ett obändigt blod i Tavastesläkten. Den unge karlen likar sig till att vara mera tam, genmälde ståthållaren småleende. Hans släkt är en av de äldsta i landet, och många hänga vid namnet Tavast.
Ynglingen teg. Modern fortfor: Jag vet dina tankar. Din äldre broder Sten Ivarsson är släktens huvud och den som efter lag och sedvänja bör taga arv efter sin fader. Men Sten har från unga år gjort mig sorg och bekymmer med sitt häftiga, oroliga sinnelag, icke minst när han sista vintras dödade kornett Bosin här på Kurjala gård. Sten tjänar det nya konungahuset; han är sin faders avfällige son.
Jag är hans yngre broder, Bengt Ivarsson, och är hitkommen till Åbo för att söka inträde i konungens tjänst, om detta annars står väl tillsamman med ära och samvete, svarade ynglingen trohjärtat. Nå det var ärligt tal. Huru kunde jag också vara nog dum att taga eder för den oregerlige herr Sten?