United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !


I sorg är du född till världen, en suckande barm har du diat, din moders kyss var salt av tårar. Sorgbarn, du skall föra din fader till mig; han har svurit mig trohet Alakos bild; han är min; jag har rätt att utgjuta hans blod, att stänga hans himmel, om hans och din gud är min gud. Du skall föra honom till mig ännu denna natt, Sorgbarn. Han skall dragas till doms för sitt svek och sin grymhet.

Knappt voro dessa ord uttalade, förrän luften fylldes av ett med undran blandat suckande. I Rom vart denna händelse snart känd genom de många, som varit vittne till henne, och kejsar Tiberius lät kalla Tasus till sig och anställde en närmare undersökning av händelsens förlopp, möjliga grunder och betydelse.

Och en gång fylldes hennes ögon med tårar hon kom till att gråta häftigt, att han förskräckt sprang upp och måste taga henne i sina armar, för att hon ej skulle falla. Edmée, du vill? Säg, att du vill, viskade han förtvivlat, ömt. Hon kunde ej fram ett ord för snyftningar, men hon skakade huvudet, hopplöst bestämt, att han strax suckande släppte henne.

Men vad säger han nu? Nu höres hans röst omild i skogen. Vinden säger: »Min fader var icke olycklig, ty han hade glömt min moder och sökte henne icke. Han älskade en annan, som kom från nordenVinden har en trolös fader, sade riddaren. Men hör, hur det klagar i skogen! Det är åter vindens röst. Vad säger han nu? Vinden säger: »Jag är ammad vid ett suckande bröst; jag vyssades med klagosånger.

Jag begär i dag blott en åhörare, i morgon kanhända en stridsman. Först klokhet och sedan svärdshugg. Suckande tänkte unge Bengt Ivarsson vid sig själv, att klokheten i dag icke kunde göra något bättre än förekomma svärdshuggen i morgon, men han kände sin moder.

Jag är trött av suckande och finner ingen roMen skall du svara honom: säger HERREN: Se, vad jag har byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat, det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden. Och du begär stora ting för dig!

Ahtialas inbyggare hade vid sin fredliga brasa samtalat om det ämne som låg dem närmast: tidens betryck. Hustrun hade suckande undrat, var hennes två raska gossar nu månde vara i djupa Ryssland, de som togos ifrån henne till kriget. Om de nu månde leva mera, tillade hon med en suck vid tanken de fruktade moskoviternas grymhet.

Följ med vind, kommer han väst land! hördes en flyende röst inifrån mörkret, och blev det tyst igen. Men nu hade Carlsson inga krafter kvar att springa, utan modlös lät han farten sakta och gick, steg för steg, utan att kunna förmå sig göra motstånd, under det han hörde sjön komma bakom sig, dånande; frustande, suckande, som om den enkom varit ute nattligt rovtåg.

O qvinna! de sörjande tonerne svara Vak upp till att höra, och allt skall förklara Och allt skall förkunna Dig plågor och strid. Häf upp Dina ögon; hvar finna de frid? fältet Dig möter den suckande vinden Och blomman med nattliga tårar kinden; Vid stranden af hafvet, dess klagande våg; fästet de sargade skyarnes tåg.

Ur jordens innandömen uppstego ljud, dova som bullret av en avlägsen åska. Det var som om en här av demoner, bundna i grottorna där nere, hade vaknat till medvetande av sina kedjor och suckande undrat, vem som störde deras vila. När det underjordiska bullret upphört, rådde djupaste tystnad i templet. Skepnaderna stodo som förstenade.