United States or Mauritania ? Vote for the TOP Country of the Week !
O! finge jag byta fast tusende svärd emot din hand! Hurra för fröjd och död! KÖR Hurra för fröjd och död! Hvart skall du, Daniel Hjort? DANIEL HJORT. Hvad rör det er? Förrädare! Se hur han bleknar vid det namnet, vänner! DANIEL HJORT. Bort till murarne förr'n hertigen är här! OLOF KLAESSON. Bekänn, din skurk! DANIEL HJORT. Bevis! Emot min oskuld återstudsar uti er egen hals det namnet: skurk!
Om boven rodnar, bleknar och darrar, då hans brott upptäckes, sker det blott av häpnad över att se sig blottad eller av fruktan för straff, och då han hunnit bliva van vid dylika fataliteter, kan han med fräck panna möta vilken anklagelse som helst.
Direktören, den gamle grånade skörlevnadsmannen, rodnar svagt på de delar av kinden där han företrädesvis brukar lägga sminket, men han bleknar genast och blir likvit. Varför bleknade han? Låg det något lik i skåpet, som den unga Perowska känt lukten av?
Icke så den oskyldige; innan hans upprörda moraliska natur hunnit komma i jämvikt, skall han ej kunna uthärda blicken från en like, som misstänker honom. Se bara, ropade Spöqvist, se, huru karlen bleknar och darrar! Han förråder sig själv... hans brott är uppenbart. Jag skulle våga svära på, att din erkänt skarpa blick, bror Brackander, träffat den rätte.
Men fästet är klart som en dunkelblå azur, intet blad röres på de trän, som omgifva källan, der Alhejdi hvilat; och nu äro skuggorna försvunna och allt är stilla och tyst och dunkelt kring lilla källan. Men längre skrider natten, och den späda blomman, van blott vid lek och ljuf hvila efter leken, domnar och bleknar.
Och har jag icke redan sökt utplåna även den blodskulden? genmälde konungen motvilligt. För honom in! Bengt Ivarsson inträdde. Hans kinder voro vita som snö, och konungen misstog sig om anledningen därtill. Vad? sade han strängt. Vill du bli soldat och bleknar för den konung, som skall föra dig i striden? Den unge mannen förmådde icke svara ett ord. Gå! fortfor konungen i samma ton.
"Vissna icke unga skogsblomma: djupt skulle Wischtonnoh sörja, djupt skulle höfdingen lida. Dö icke, fagra, Wischtonnoh skall icke lida. Oikameonna kan hjelpa". "Men barnet, som Oikameonna födde i skogen i går, hvem vårdar den späde, om Oikameonna bleknar för giftet ur den ungas sår?
Vi älska lifvets vårglans, äfven vi, Men den, som varar än, sen vårar gått förbi. Vi hunnit pröfva åren mer än han; Ack, hvad de skänka, växlar om likt vinden. På ängen bleknar blomman, bäst hon brann; En annan lott än hon har blomman ej på kinden. . Hvem älskar henne ej, den dag hon ler? Men det blir än en dag, då syns hon icke mer.
Rosen blommar Några korta dar; Dröjer mer än rosens sommar Mänsko-blommans kvar? Skön hon skjuter opp och prålar, Kinden glöder, ögat strålar, Men en fläkt vid hennes stängel rör, Och hon bleknar, lutar, vissnar, dör.
De komma till faster. Hon frågar strax: har mamma köpt den gula möbeln än? Bröderna tiga, men Johan svarar gladt: nej. Efter hemkomsten vid middagsbordet frågar modern: Nåå, frågade faster om möbeln? Ja! Hvad svarade ni? Jag sa nej, jag! säger Johan. Jaså, du hade kurage att ljuga du, hugger fadern in. Ja, mamma sa det, svarar gossen. Modern bleknar och fadern blir tyst.
Dagens Ord
Andra Tittar