United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi ha här intrycket, att författaren gifvit oss ett stycke äkta och allmänlig bondenatur vi erinra oss till yttermera visso likformiga skildringar från Maupassants Normandie och vi ha därför också intrycket, att den ironiska upplösningen är det betingade slutet på Schildts lilla drama När Kristus kom till Räfsbacka. Låt oss inte heller glömma bönemötet i Kuggas' stuga.
Författaren har i den nya boken fört sin språkliga form ännu ett grand närmare det landtliga hvardagstal, som redan gaf färg åt stilen i Regnbågen . Han behandlar denna stil med samma osvikliga säkerhet, vare sig det gäller de känsliga tonfallen eller de ironiska.
Han märkte att hon rörde sig och hans medvetenhet vaknade. Han såg ännu dit ut, men det ironiska uttrycket hade kommit igen i hans ansigte; och hans ton var forceradt sarkastisk, när han gaf sin stämning luft i ord: »Jag kan aldrig se en ångbåt lägga från land eller ett tåg flåsa i väg från stationen utan att bli sentimental. Har du nånsin känt det der?
Han var redan vid dörren då hans far sade: Hör du, min pojke, när fick du klart för dig att du inte skulle bli knekt? Å, en tid sedan. Det var då du började skaffa dig bondkalufsen. Stellan mötte sin fars ironiska leende utan att väja tillbaka eller känna sig sårad och förlöjligad. Nu, när han visste, att rösten inom honom ej kunde taga fel, log han tillbaka och sade: Du hånar alltid, pappa.
Och detta, att vara bunden vid Rose, var hans Ananke. Och mot ödet strida till och med gudarna förgäves. Trots all dess påtagliga meningslöshet måste det ligga någon mening i detta ironiska spel, där han uppbar huvudrollen. Varför skulle det annars just vara Rose, han bundits vid?
Han stod ett ögonblick stilla; vände sig så raskt om på klacken och gick fram till Edmée, som sjunkit ned på soffan vid väggen och satt och följde honom med ögonen. »Grekisk ridderlig!» Inte sant, Edmée han hade sin vanliga, litet ironiska vardagsstämma jag är allt annat? Låt oss nu taga skadan igen! Du är ju vacker som en dag, min drottning.
Anatole France har från det ironiska uttrycket, som han behärskade som ingen annan, gått öfver till den direkta anklagelsen. Det tunga artilleriet har kört fram. Jag tror alls inte att ironien som icke är någon åskådning utan endast en uppenbarelseform för tanken, en hållning inför lifvet behöfver vara ett tecken på andlig öfverlägsenhet. Jag vill blott säga, att hos France den ironiska leken med sina dubbeltydiga vishetsregler och tveeggade sentenser sköttes med en färdighet och glädje, som öfver sidorna i hans böcker kastade strålande glans och skimmer och gjorde flera af hans verk till verk af hög konst. I
Närmast blef det nu ett par saker på den satiriska linjen, främst titelnovellen, till idé och anläggning en verklig och fantasifull satirikers verk. Det blef vidare den roliga berättelsen En urtidsvision , en bagatell om man så vill, men intressant som den briljanta studie den var i den ironiska tekniken.
Den store professor Birkeland bevisade ju för många år sedan, att jorden måste äga en alldeles oerhörd magnetisk kraft för att kunna » »Jag vet; för att kunna neddraga hans norrskens draperier kring polartrakterna,» sade fursten leende. »Ja,» fortfor doktorn triumferande, i det han fullständigt bortsåg från furstens ironiska tonfall, »ja, och hvad mera är: det är är är således.
Denna salongs-fräckhet mötte William med sin allra mest ironiska fysionomi, i det han å sin sida började betrakta henne med ett par stickande ögon, men detta bekom henne synbarligen icke stort; sedan hon tillfredsställt sin första nyfikenhet tycktes hon icke ens ana att han existerade. Hon satte sig midt emot honom, i ett hörn af verandan och slog upp en bok, i hvilken hon fördjupade sig.