United States or United Arab Emirates ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag drömde, att du ännu var sjutton år. Erland, har du lidit? Var har du varit länge, Singoalla? frågade Erland tillbaka. Minns du vår lyckas hem, där granen susade, där bäcken sorlade? Ack, granen susar än, bäcken sorlar än. Det förflutna har återvänt, vi äro åter unga. Kom, Singoalla, låt oss leka och plocka blommor vid bäckens rand! Mötestiden är ju inne; himmelens stjärnor blinka!

Vem som kom att sveda ögonbrynen, var inte avgjort, men att det skulle hända någon, det var antagligt. Hon gick och knallade sakta hemåt och kom upp ekbacken. Det sorlade nere vid bryggan och hon såg mellan eklövet, hur mänskor rörde sig kring sjöboden, talade i munnen varann, förhandlade, utredde, tvistade. Det hade tilldragit sig något, medan hon var borta, men vad?

Det gick ett stilla löje genom hopen och betänkligheterna voro hävda till hälften. Vi ha för resten söndag om åtta dar och kom , ska jag dra er, ska ni se, och tag käringarne med er, lovar jag ge dem en uppborstning för ett halvt kvartal. Är vi ense nu att ta åsnan ur brunnen? Jaa! sorlade hopen, som om de fått avlösning från sabbatsbrottet.

Och nu äntligen hade han förstått, att hela detta allvarliga liv varit en rad av löjliga upptåg, pajaskonster till alla grinares förnöjelse. Det sorlade och susade. Abraham måste stanna. Månen sjönk bakom Backarnas höjder. Mörkret tätnade och kändes som en yrsel. Blodets sorlande, hjärtats slag blev till ett gluckande ljud.

Granarna viskade, bäcken sorlade, sippor och violer tittade fram ur det gröna. Erland satte sig sitt vanliga ställe vid bäckens rand; Käck lade sitt huvud i hans knän. syntes andra stranden liksom hade de stämt möte med varandra Singoalla. Vinden fladdrade i vecken av hennes korta klänning. Hennes steg voro lätta, och hon stannade ej, hon varsnade den ståtligt klädde junkern.

Vem som kom att sveda ögonbrynen, var inte avgjort, men att det skulle hända någon, det var antagligt. Hon gick och knallade sakta hemåt och kom upp ekbacken. Det sorlade nere vid bryggan och hon såg mellan eklövet, hur mänskor rörde sig kring sjöboden, talade i munnen varann, förhandlade, utredde, tvistade. Det hade tilldragit sig något, medan hon var borta, men vad?

Jorden i planteringarna, där vi inte , doftade frisk och stark, solen lyste de torra gatorna, människorna sorlade och pratade och de riktigt unga hundarna lekte i parkerna. Jag kom till en sådan park. Små barn i fina vackra kläder lekte. Spelade kula och hoppade hage. Jag tycker om barn. De goda fina barnen.

Middagstiden först unnade hon sig en ordentlig hvila, efter att ha gått i sju timmar och tillryggalagt nära tre mil. Sedan hon ätit sin middag i en skogsdunge, lade hon sig att sofva i en lada. Det färska höet doftade starkt; utanför sorlade en liten bäck med klart vatten, i

Hennes topp syntes från slottsfönstren över den kringliggande skogen, och när hon tecknade sig mot en röd aftonhimmel, var det, som om hon längtande skådade ut i världen och önskade sig fjärran till palmernas land. Nedanför kullen sorlade en bäck över sand och kiselstenar sin väg till sjön.

De hade märkt, hur kvinnor, som varit dem likgiltiga, plötsligt fått en sådan häxmakt över dem, att de varken kunde äta eller sova. De hade i stormnätter hört flåsande hästar slå hovarna i stugtaken, och stigar, där de i åratal hittat, hade de en dag plötsligt gått vilse. Vi glömma er inte, ni väldiga i skogarna, sorlade de i sjungande ton, halvt jämrande, halvt hotande.