United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !
De togo sig för resten präktigt ut, de båda, som de stodo där Edmée de La Feuillade och Eugène de Beauharnais han artigt böjd fram emot henne med ett skälmskt, strålande leende, hon smärt och hög, litet avvisande tillbakalutad mot den monumentala kaminen av grön egyptisk marmor, som så vackert framhävde hennes blonda hår och vita skuldror.
Madame Loulou han talade till Madame Junot, men hans blick smekte hänryckt, leende Edmée vad tror ni väl er man skulle säga, om han nu såge er stå där och förvrida huvudet på pojken? Han knep Eugène i örat kanske litet hårt och inte fullt så vänligt, som det såg
Rapp såg sig högtidligt, triumferande omkring. Damerna skreko till och ryste. Och det där flyttade sig på väggen jämt jämt upp och ned riktigt dansade framför mig... Här kunde Junot icke bärga sig längre. Han brast ut i gapskratt. Eugène och de andra stämde
Hon stavade sig igenom "Les mystères de Paris" och "Le juif errant". Som hon var tämligen okunnig i franska språket, trodde hon sig gå förlustig de värsta mysterierna och anade hemligheter, som Eugène Sue sannolikt skulle ha skämts att publicera.
De hade nyss intagit sina platser till en ny dans, och hon stod med ryggen mot dörren, så att hon varken såg eller hörde Bonaparte komma. Hon blev uppmärksam därpå, genom att Junot, som stod på andra sidan om henne, plötsligt böjde sig fram mot hennes kavaljer: Men Gud, Eugène se, vad kan då ha hänt generalen?... Hon vände sig hastigt om och mötte hans ögon.
Mademoiselle de La Feuillade hade nyss kommit, tillsammans med Madame Junot, som redan var hemmastadd i Tuilerierna, och de bägge stodo nu i närheten av kaminen och talade med Eugène de Beauharnais. Han var ännu helt ung knappt tjugu år men manligt vacker, graciös, elegant, skälmsk, galant mot damer. I
Det har för resten ännu aldrig varit starkare än min vilja, tillade han övermodigt, med en blick på Edmée. Joséphine hade blivit mycket blek. Hon smålog tvunget, med tätt sammanpressade läppar och fläktade sig med solfjädern. Hortense stödde sig mot moderns stol med ena armen om hennes hals. Men Eugène stod på andra sidan om Förste Konsuln och följde intresserad spådomen.
Dansen gled fram, tur efter tur; paren förenades och skildes åt; där var sorl av prat och skratt, korseld av blickar från leende blå och bruna ögon, när Förste Konsuln stilla, som han gått kom in igen. Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eugène de Beauharnais.
Eugène Sues Den Vandrande Juden fann han grandios och ville knappt ha räknad bland romanerna, ty roman var något från lånbibliotek och pigkammare. Detta var en verldshistorisk dikt, ville han, och socialismen i den gick galant i honom. Alexander Dumas var indianböcker, tyckte han, och nu var han icke nöjd med sådana; måste ha något innehåll. Hela Shakspeare slök han i Hagbergs öfversättning.
Medan Eugène talade, hade Förste Konsuln vänt sig om, och hans blick flög forskande över damernas lysande grupp. Mademoiselle de La Feuillade, sade han plötsligt, med en ton, som skulle vara skämtande. Ni, som ännu är fri och utan en svartsjuk äkta man vill ni låna mig ert lilla hjärta? Edmée rodnade djupt hon vågade icke lyfta ögonen från golvet.