United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
I äktenskapet? Säg mig, hvilka äktenskap äro lyckliga? Men Lisi! Jag afskyr de där giftermålen. Nå ja. Låt i alla fall höra hvilka dessa två lyckliga äro, som nu funnit hvarandra. Du är satirisk. Nu säger jag det inte mera, försök att gissa. Det skulle ge mig alldeles för mycket hufvudbry. En enkling. Kapten Hake? Och Olga Jankovsky. Det är skamlöst! Huru så?
Antti... Han hörde ej. Med stöd af masten fick jag resa mig upp och ropa en annan och ännu en tredje gång, innan han hörde och vände sig om mot mig. Hvad står på Lisi? Sitt för all del stilla, så att du ej faller omkull. Vill du styra till stranden, så att jag slipper hem med den där ångbåten. Jag mår så illa. Mår du illa? Hvarför sade du det inte förut? Vi vända naturligtvis om.
Vi hafva båda samma grundsanningar till ledtråd för lifvet. Tron på Gud och själens odödlighet. Jag tror på ingendera. Agnes? På ingendera. Jag har för länge sen trampat ut barnskorna. Jag förstummades. Jag kunde icke annat än se på henne. Se så, sade hon, du gör genast stora ögon. Nu vet jag inte mer hvad vi skulle ha gemensamt. Var inte så högtidlig, kära Lisi.
Agnes afbröt mina funderingar. Du lär vara gift? sade hon. Ja. Hvilket är ditt nuvarande namn, Lisi ? Reijola. Alldeles riktigt. Lisi Reijola. Din man är ? Advokat. Alldeles riktigt, jag har ju hört det. Jag för min del har ej bytt om namn, utan är alt fortfarande Agnes Verther. Nå, du har naturligtvis barn. Huru många? Tre. Såå! Gossar eller flickor? Två flickor och en gosse.
Lulle och Lisi kältade att få fara med, och Bella måste trösta dem med löftet att få komma ned till ångbåten och vifta då hon reste, samt med utsigten att få leta efter något roligt i hennes kappsäck, när hon kom tillbaka.
Antti, svara ärligt, ville du hafva mig och ingen annan? Hör på, Lisi, det här börjar besvära mig. Hvarför svarar du inte? Därför att din fråga är så ytterst oförnuftig. Hans köld sårade mig. Mina armar löste sig och föllo maktlöst ned. Jag vände mig bort, satte mig åter på min stol och tog tidningen i handen. Hvad går åt dig, Lisi? Du har aldrig varit sådan förut!
När det begynte mörkna, tändes elden i den lilla spiseln och sirapen sattes på. Lulle utnämndes till eldare; Bella rörde i smeten; Bengt gjorde strutarna och Lisi satt inkrupen nära Hanna, som underhöll sällskapet med historier. En gång skickade mamma mig på ett ärende till andra sidan ån. Vår båt var borta, ingen annan syntes till på hela stranden, och mamma hade brådt om. Hvad skulle jag göra?
Ser du, jag har i Petersburg en god vän, en riktigt god vän, som älskar mig gränslöst. En man? Naturligtvis en man. Men hvarför ser du så där olycklig ut, kära Lisi? Hon skrattade åt min allvarliga min. Bry dig inte om mig, fortsätt blott. Denna vän är ofantligt rik och högtstäld. Han har för min räkning hyrt en villa nära Milano, på ett utomordentligt vackert ställe.
Men Agnes, finner du där äfven värklig lycka, sinnesfrid? Hon såg på mig och smålog ironiskt. Lisi liten, du talar som ett barn! Hon skakade på hufvudet och skrattade alt fortfarande. Hör du, afundas du inte förskräckligt din katt därborta i kakelugnsvrån?
Ja .... jaså.... Jag var ytterst förlägen, emedan jag nu begrep hvarför hon skrattade. Du är samma, precis samma Lisi som förr. Ja naturligtvis hvarför skulle jag förändrat mig? stammade jag liksom för att urskulda mig. Redan i skolan råkade ingen vid festliga tillfällen i extas såsom du.