United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Johan tyckte det var synd, ville begagna tillfället och i ensamheten söka Jesus, som han icke funnit än. Omvändelsen skulle nemligen efter beskrifning inträda som ett åskslag och åtföljas af visshet om att man var ett Guds barn, och så vore friden der. När fadern om aftonen läste tidningen gick Johan fram till honom och bad få vara hemma från lustresan. Hvarför det? frågade han vänligt.
Hon såg på honom över glasögonen: Det skulle bara fattas det! Dagen efter höll sig Stellan under rasterna i närheten av gymnasisterna. Annonsen hade stått i morgontidningen, med ett särskilt Observera! på slutet: Skolungdom äger ej tillträde. Men sjundeövristen, som bodde i samma gård som faktorn i den radikala tidningen skulle dit i alla fall.
"Hör du, Notti", sade hon till sin bror på julaftonsmorgonen, "kunde inte du och jag nöja oss med en tidning tillsammans? Vi kunna ju se tillsammans på alla de vackra 'gubbarna' och taflorna, och om du läser högt, så ska jag höra på. Då kan kusin Åsa och kusin Tova få den andra tidningen".
För att visa sitt oberoende av alla familjehänsyn, lade Holmin tidningen framför sin hustru och bad henne läsa. Är det inte sant? frågade han. Sanning, sanning! Det vet jag inte. Men får mamma läsa det här, så låter hon riva hela Blekängen. Aposteln slog avvärjade med handen. Staden vill inte köpa. Hon gör det ändå. Hellre än att folk ska gå och tala illa om morfar.
"Mina ord kunna inte uttrycka med vilken njutning jag kommer att skära halsen av Charley Reeves vid första möjliga tillfälle", flämtade Bob, så snart han åter kunde andas. Och jag tror att han menade det. Well! Vad var att göra. Charley satt visserligen och läste tidningen, men jag hade ingenting att läsa, och det började bli lite långsamt för mig.
I sjelfva verket anges emellertid i skriften helt andra och mera hoppgifvande botemedel, hvilka den ifrågavarande tidningen dock, antagligen af undseende för sina läsares blygsamhet, förtiger.
Man dåsade över en bok eller en tidning, och en och annan lade reskudden till rätta och försvann i drömmarnas rike. Den medelålders herrn, som läst ett gammalt nummer av New York Heralds kontinentalupplaga i sex timmar, tappade tidningen och började stillsamt småsnarka i sitt hörn.
Se Tomas, god dag, i nya röda handskar... Jag gratulerar dig till din medikofil, jag såg det i tidningen i går. Vad har du haft för dig på sista tiden, jag har inte sett dig på flera dar... Det var Johannes Hall, en högväxt, mörklagd ung man, sex eller sju år äldre än Tomas Weber.
Hans uppsyn var dyster och i handen höll han ett exemplar av den innehållsrika tidskriften Sveriges Kommunikationer, och den gjorde honom inte glad. »Om jag hade redaktören för den här tidningen här!» sade han till källarmästare Johansson, som just passerade på sin inspektionsrond, med sådan lidelse i rösten att denne stannade vid hans bord.
Han fröjdade sig i hoppet. Men när nyår kom, då hade hans far redan de 52 numren af tidningen inbundna till en den allra präktigaste bok. Det är i läsningen af den vår gosse sitter så försjunken. Jag undrar, huru många af våra läsare göra som gossen, om hvilken jag nu berättat? Gör du som han, så får du med tiden ett riktigt litet bibliotek fullt med goda, intressanta böcker. Små djurvänner.