United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !


Var det nu ett lyte att komma med till en undergörare? Hon stod vid dörren och hennes hjärta klappade hårdare än hennes hand. andra sidan dörren stod Hansi och lyssnade och gud vet, hur länge de stodo. Äntligen tog han mod till sig och trädde ut och även Grädel tog mod till sig, framförde sitt ärende och visade honom sina stackars händer.

frågade jag: »I vad ärende hava dessa kommitHan svarade: »De förra voro de horn som förströdde Juda, att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit för att injaga skräck hos dem, och för att slå av hornen de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att förströ dess inbyggare

Vem är det som har slagit det lilla barnet? sade en äldre fru som gått ut ett ärende åt sin man som låg hemma och hade vatten i knät. Man ska aldrig slå barn! Kom ihåg det! sade hon till Amelie. Det går mycket lättare med mildhet. Amelie svarade icke.

Jag har mycket att säga er angående Sven, fortfor Göran, men vill spara det till ett mera passande tillfälle. Men nu gäller det att framföra mitt andra ärende, som sätt och vis är en bön till er, korporal. Jag är nu sedan fjorton dagar myndig, äger ett vackert och gott hemman i Bergs socken och har efter moget övervägande beslutat överge studierna och bliva, vad min salig far var: bonde.

Han nalkas, liemannen, mild och förförisk, men i sista ögonblicket inträffar alltid någon eller något som bryter tvärt av; upppassaren med något ärende; en geting som flyger in genom fönstret. Makterna förvägra mig den enda glädjen, och jag böjer mig för deras vilja. I början av juli blev hotellet övergivet av studenterna, som reste bort över ferierna.

Den andra delen av sitt ärende, nämligen det att straffa Eusebia för hennes hårdhet mot slavinnorna, beslöt Klemens att alldeles utelämna, ty under sitt samtal med prokonsulns maka hade han börjat övertyga sig, att denna grymhet endast vore förtal, ty den vore ju omöjlig hos en from, skön och välvillig kvinna.

Men alldenstund Emil vistades i Uppsala hela höstterminen, fick han intet ärende i det hemmet förrän om julen, när Emil kom hem och blev bjuden dit en afton. De hade satt sig ner vid tebordet, när han förmärker att någon ser honom från sidan. Han vänder huvudet och känner igen Mari. Nej, se god afton Mari, hälsar han utan att erfara det minsta av lust eller olust.

Usch , hvad Clara pinar kräket, protesterade pojken, kom nu, ge vi hönsen det här. Och sprungo de fort de kunde inåt gården, men glömde snart sitt ärende för ett helt nytt intresse. Henrik, ser du här ligger min stora docka! Söta Henrik, laga skor åt den, vill du, de gamla ä' trasiga?

Efter en stund sade han: Hör du, kan ja komma opp till dig om eftermiddagarna å kan vi skoja gubbfan. Stellan nickade. Kalle försjönk åter i framtiden. Till sist reste han sig: Koss i Jisse nam! Va ä klockan? Stellan tog upp sin rova: Halv fyra. Halv fyra! Koss i Jisse nam! Å ja som bara skulle ett ärende. Han fick tag i sin mössa. Sekunden efter var han försvunnen.

Och hon sade: Hör I, tjuvstrykar! Vad gör I här? En röst svarade: Vi skulle köra ut med kolrakärran. Och en annan röst frågade: Vad har I för främmat i storstugan? Det lyser grant. Det är greven, svarade hon likgiltigt. Hon tänkte åter sitt ärende, som var att finna Daniel. Men när hon nu vände för att upp till stallet, var det någon som grep henne i armen.