United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sekunden därpå fockade konduktören av Karlsson, därför att han använt ordet »drulle» vid tilltal av tjänsteman i tjänsteutövning. Karlsson hann fram till damen just när hon landade stålfjädrarna, hjälpte upp henne, borstade hennes kläder, bugade djupt, och fick åter hattnålen i vänstra ögat. Men Karlsson bugade ännu djupare och smålog som aldrig förr. Hans vänstra öga är nämligen av emalj.

Det är alltså moltyst. kommer en vindstöt, en enda, som tränger igenom fönsterspringorna och utstöter ett tjut likt ljudet av en mungiga. Och är det slut. Min mor kastar en förfärad blick mig och trycker barnet i sin famn. Jag fattar sekunden vad denna blick sade mig: Vik hädan, fördömde, och drag icke ned hämndens demoner över oskyldiga!

Sekunden därefter vacklade spårvägsmannen bakåt, själv träffad av en näve i ansiktet, ty med ett rytande gick massan till anfall mot spårvägsmännen, som genast, med skruvnycklar och andra tillhyggen i högsta hugg, mötte med ett motanfall. Just där de båda svallvågorna möttes stod jag, och jag greps genast av en livlig önskan att befinna mig någon annan plats jordklotet.

Några hoppade upp i närmaste spårvagn, andra räddade sig upp trottoaren. En ensam medelålders man med försiktigt och skäggigt ansikte tycktes varken veta fram eller tillbaka. Först tog han ett par steg mot spårvagnarna, ändrade han sig och störtade mot trottoaren, för att i sista sekunden åter ändra sig och göra ett förtvivlans språng ut mot spårvagnarna.

Efter en stund sade han: Hör du, kan ja komma opp till dig om eftermiddagarna å kan vi skoja gubbfan. Stellan nickade. Kalle försjönk åter i framtiden. Till sist reste han sig: Koss i Jisse nam! Va ä klockan? Stellan tog upp sin rova: Halv fyra. Halv fyra! Koss i Jisse nam! Å ja som bara skulle ett ärende. Han fick tag i sin mössa. Sekunden efter var han försvunnen.

Jord och himmel äges af minuten, Jord och himmel kan i den bli njuten; Hög och rik och gränslös, fast förfluten, Kan den bli hos minnet kvar. Men ej tanken dock, af lagar bunden, Känslan är den makt, som adlar stunden, Känslan ensam skördar i sekunden Mer än tusen sekler sått. Jubla, yngling!

Hon viskade detta tyst, och det lät nästan som om ett min gick före namnet Albert; men hela uttrycket var för mycket magiskt att kunna fasthållas, ehuru sekunden därav var för djupt intagande, att i evighet kunna glömmas. Hon teg. Men hon tillade strax därefter högt: Jag säger det ännu en gång, Albert; tänker inte du som jag, har du din fulla frihet med dig och med ditt.

Han kände med ens, hur han blev stel och styv. Hon räckte honom kuvertet. Vad ska ja med de. Jag samlar inte frimärken. Hon såg honom. Och , sekunden efter, hände något märkvärdigt. Hon lutade sig in mot honom och viskade i hans öra: Du ä väl inte ond mig, Stellan? Han skakade huvudet, men ett mycket litet övertygande sätt.