United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Plötsligen ryckte Agusts yngre bror Agust i rockärmen. De drogo sig in på trottoaren med ryggen åt gatan och viskade. De tre andra rabulisterna ville också deltaga i konferensen, men avmotades. Stellan stod ensam mitt på gatan. De båda hemlighetsfulla förhandlade med varandra med huvudena ända in mot väggen. Till slut nickade Agust. Konferensen var slut. Agust gick långsamt fram till Stellan.
Hon fick lappen. Sedan gingo doktorn och pastorn bort tillsamman. Är det inte något hopp? frågade pastorn, när de voro i porten. Nej, svarade doktorn kort. De gingo tillsamman längs trottoaren. De hade samma väg. Efter en stund sade pastorn åter: Jag har inte nyligen sett ett så stort elände. Det fins nog mycket sådant i verlden. Ja, ja. Sjukdom och svaghet och allt slags elände.
Fru Wenschen har troligen aldrig förr haft någon verklig passion, och hon är nu trettiosex år... Man instämde, och en av sällskapet beklagade under de andras skratt herr Wenschen, som nu gick omkring med hängande mustascher och förklarade, att hans hustru hade rest ner till Köpenhamn för att hälsa på sina släktingar. Tomas såg ut genom fönstret och betraktade de promenerande på trottoaren.
Kom då, ni får inte tala så högt här låt oss gå och sätta oss på ett konditori, åtminstone hör ni, ni låter ju inte ens tala med er min Gud, vad skall jag göra? Hon tog hans arm och förde ned honom på trottoaren. Kom, sade hon, plötsligt behärskande sig, ni är ju sjuk, ni har feber. Och de gick fort uppåt förbi Klara kyrkogård.
Nu var han mitt emot henne och tog av sig mössan. Hon stannade och såg på honom. Också han stannade. Han kunde inte fortsätta och låta henne stå där, på motsatta trottoaren, och se på honom. Förvirringen drev blodet till hans ansikte. God da, Stellan, ropade hon med en klingande röst, som hördes över hela gatan. Kommer du inte och hälsar på mig.
Jag har ingenting att göra, och dessutom plågar det mig att sitta och se på det rena, vita papperet hemma på skrivbordet. Och likväl måste det alltid ligga där, så att jag har det till hands när jag får någon god idé, ty jag skriver ju på ett drama, var det inte så? Han gick obeslutsam av och an på trottoaren utanför Berzelii park. Det vita papperet är mitt onda samvete...
Ja, men hvad har du nu då, när du inte har bostad och mat? Hm! Det har jag inte tänkt på! Du är en djefla narr, som går och läser gratis med rikt folks barn! Så, nu går du med mig, och sätter aldrig din fot der mer! Johan kämpade en strid på trottoaren. Jag har lofvat! Du ska inte lofva! Kom nu med och skrif ett återbud! Jag måste ta afsked! Det behöfs inte!
Där låg han mitt bland sylta, korv och köttbullar och alla människor gick förbi och ingen visste att det var han, vår Adolf! Dagen därpå när Almblad gick nedåt staden tog han vägen förbi Avéns matvaruaffär. Han stannade på trottoaren och kastade en skygg blick i fönstret. Där fanns ingen gris! Amalia har sett i syne! tänkte Almblad. Där fanns ju ingen gris.
Ack, det är en gammal historia, säger den noggranne läsaren. Visst är det en gammal historia, men dock evigt ny och ung. Och nu ska ni få höra: Klockan hade nyss slagit 8 i Hedvig Eleonora och jag gick på trottoaren fram och tillbaka och väntade på D. Jag hade väntat en hel kvart och blev allt ondare för var minut som gick. Det finns bara en punktlig människa, tänkte jag, och det är jag själv.
Aposteln hade trängt honom upp på trottoaren och drev honom med flaxande vingar allt närmre trappan. Men långa svängande armar försvarade doktorn sin frihet. Slutligen gav han vika och drog sig baklänges uppför de tre trappstegen. Avskedsorden kommo gråtmilt och klagande: Lämna mig i fred, Saulus Paulus från Mesopotamien. Du är en hund. Och jag ensam är rättfärdig.