United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Herr Nymark, tag emot!" ropade Alma, som under tiden sökt en ring, hvilken hade flugit långt bort öfver hennes hufvud. Nymark höjde sin käpp. John satt hela tiden verandan, rökte papyrosser och läste tidningarna. Men slutligen lade han bort dem, blåste ut väldiga rökmoln och försjönk i djupa tankar. Blicken vändes gång efter annan till dem der nere, men tankarna tycktes vara annat håll.

Men icke ens de troende kunde förmås att giva ett heligt namn åt ett vatten, som flöt mellan Tanningen och Storån och som till köpet var ett tillhåll för råttkungen, hans gemåler och avföda. Prosten blev djupt bedrövad, han satte händerna för ansiktet och försjönk i betraktelser. Syster Mimmi lade sakta ifrån sig tärningarna och tog till strumpstickorna, hon ville icke störa honom.

Sedan försjönk hon åter i njutandet av Elinor Glyn. Mannen fortsatte att snarka. Efter en stund reste damen sig tyst, tog sitt pick och pack och bytte kupé. Men hennes plats förblev inte länge tom. En herre med semitiskt utseende hade och under resan haft ärende fram och tillbaka i korridoren, och när han nu fann denna kupé tom med undantag av den sovande herrn, gick han in och satte sig.

Naturligtvis hade hon bort deltaga i samtalet, men, oaktadt alla ansträngningar, kunde hon ej hitta någonting att säga. För öfrigt var det omöjligt att länge orka följa med deras prat. Hon försjönk småningom i sina egna tankar. Hon hade engång träffat doktor Broberg skrinnskobanan. De hade blifvit presenterade för hvarandra och skrunnit tillsammans en stund.

Med det samma försjönk hon äfven åter i sin förra slöhet; hon såg allt, hvad som tilldrog sig, och såg ändå ingenting, hörde och hörde ändå inte, led och kände ändå inga lidanden, lefde som i yrsel och brydde sig om ingenting alls. Hellu kom hem. I ena handen höll hon den fylda påsen, med den andra famlade hon efter låset, för att draga dörren till. Jag fick stekben till soppa, jublade hon.

Men nu svällde han av välmåga och hans tunna kinder skeno av belåtenhet; några sade visserligen att han sålt sin själ, men andra menade att den var köpt. Här gjorde skäktan en paus och försjönk i grubblerier. Artisten, som tillbragt sin tid med att spänna om hängslena och göra heraldiska studier, lagade sig nu i ordning att utföra sitt restaurationsarbete. Förgäves!

Hennes blick uttrykte mycket lidande, hon teg och likasom åter försjönk i sig själf, att jag ovilkorligen fick lust att fram till henne, omfamna henne, tala till henne ömma, tröstande ord, bedja henne öppna sitt hjärta för mig och söka komma till klarhet med sig själf.

Mor i Sutre makade sig tätt intill lilla mamsellen och liksom förut gårdsplanen försjönk hon även nu i uppmärksamt betraktande. Snart svepte greven dem båda i hängande, blå, svagt vaggande slöjor. Rummet var, åtta brinnande ljus till trots, sänkt i halvmörker. Vad tänker mor ? frågade greven. Hon svarade: Jag tänker förr. Hon minner mig om Stava. Greven sände ett moln mot taket. !

Vad ska du göra med järnet? Det hade han glömt, försjönk i dystert grubbel. Men plötsligt lyste han upp i ett stort, rött leende, lyfte järnet och lät det svänga i handen. Jag ska fan i mig slå ihjäl honom. Det ska jag. Jag ska slå ihjäl'en. Vem? frågade gumman. svek minnet nytt och lämnade honom i stor förlägenhet. Men hjälpen kom utifrån.

Han vände sig till Hermione, som satt vid hans sida, för att med henne fortsätta det viskande samtalet om naturens skönhet, de gemensamma barndomsminnena och kärlekens lycka; men orden dogo småningom hans tunga, och han försjönk i en tystnad, som icke var det lyckliga, drömmande svärmeriets. Umgänget med Hermione hade icke förfelat att utöva mäktigt inflytande Karmides.