United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !


Giv honom sedan två slag med hans egen käpp, det ena för hans egen skull, det andra för hans herres, efter han kläder och föder honom illa, att han behöver tigga. Ingevald gick ut och ryckte till sig pungen. I den lågo några mynt och fingerringar och ett stycke torrt bröd. Brödet lät han honom behålla, men pungen knöt han fast vid sitt eget bälte.

Trälarna sprungo till och hjälpte honom upp hästen. Fet och tung som han var, red han sin väg i långsamt gående, och sonen red bredvid lika tyst. Om kvällen satt Ingevald efter vana inkrupen bland trälarna och viskade släpande och klagande om dagens händelser, men till fadern vågade han ingenting säga. Folke Filbyter dröjde länge vid grötfatet.

Vid sådana sånger var det Folke Ingevaldsson sövdes till sina första drömmar och sög den starka och gula mjölken ur spetsen ett tjurhorn. Gossen lärde sig att icke frukta farfadern och hans tunghänta lek, och det blev en sådan vänskap mellan dem, att den var lätt att se. Folke Filbyter kallade honom alltid sin son, som hade Ingevald aldrig funnits till.

Till sin belåtenhet hade de redan funnit, att trälarna icke här sovo inne hos husbondfolket som det vilda Folketuna utan lågo för sig i något särskilt sömnhus. Men lucksängen stod halvöppen, och de sågo, att Ulv Ulvsson låg där och sov med sina söner. Ingevald gick sakta fram och sköt igen luckorna.

Inte heller är jag någon spåman, Ingevald, men rimligast måste det väl synas mig, att din avkomma liksom andras skall bestå av både goda och onda människor. Om också tio ättlingar av din son förlorade, men bara en enda stiger som en stjärna, föddes och levde du inte alldeles förgäves. Och något sådant skall kunna ske? Det tror du?

Det är gott, att man inte kan döma efter hästhåret, svarade hon med en hastig blick åt hans eget huvud. Jag var nyfiken att se dig, Ingevald. Jag trodde säkert, att du skulle ha dig den där långa skjortan av granna lappar, som far talade om, när han kom från Folketuna. Nu fick jag bara se de stora silverringarna i dina öron.

Ingevald sträckte sig över veden och höll henne ännu fast i handen, som om han aldrig ville släppa henne. Och hela tiden fortsatte han med sina frågor. Är du in i det sista hård och stolt, att du inte vill svara mig? Vad ser du nu? Du sitter högt, att du bör se långt, om det också är aldrig trångt omkring dig av gubbar och kvinnor och barn, som var stund samlas utanför Hels port?

Han hade också en yngre dotter, som hette Ulva, men hon satt för sig kvinnobänken och lekte. Alltemellanåt återkom Holmdis med ett nytt horn. För var gång var det ännu större och präktigare än den föregående, men Ingevald visste varken hur han skulle mottaga det eller hur mycket det var anständigt att dricka.

Trodde jag inte att det var sant! Du får en ädel brud, Kalv. Och hon blir liggkär och stillsam. Smäll nu i med fötterna! Mana dem en smula, bryte! Stryk brudgummen om hälarna! skall det låta. Ingevald höll sig gömd bland de bortersta och mest förlägna, som voro omöjliga att fram golvet. Några voro vana vid arbete, att de leddes vid att stå och hänga med armarna.

För min del kan det vara detsamma, men Ingevald börjar bli vuxen och han får ett stort arv. Har du förstått mitt villkor, låna mig nu din blå mantel. Min grå vadmal är ingen brudfägnad. Jag vill se den bonde, som kan säga nej, när Folke Filbyter friar för sin son med dvärgkvinnan! Den rikaste gården i häradet, näst Folketuna, det är min.