United States or Tanzania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det gick som en dans. Nåväl, jag skulle ta till Mentone. Men då fick W. lov att ge mig till biljetten. Jag var luspank. Käre bror jag beklagar. Jag också. Du får gå. Gå! Gå till Mentone! Nästan en hel mil! Varför inte? En uppfriskande promenad. Och målet som vinkar oss: kasinots ruin, allmänt välstånd över resten av linjen! Gott. Jag skall gå. Jag gick.
Jag har hört ditt lof prisas, men jag spanar fåfängt efter dig. Under en åktur från Mentone ser jag plötsligt vid vägen en hög, gråpudrad buske. En aning genomfar mig. Jag hoppar af. Ja, det är den. Hänförande, läcker. Svafvelgula fjärilsblommor, silfvergrå, silkesfjuniga blad.
Louise av Koburg hade fått pengar av Leopold II, åtminstone en del. Tyskan på Hôtel des Acacias hade fått pengar av Louise av Koburg åtminstone en del. Men W. fick inga pengar, ty tyskan hade rest från Hôtel des Acacias, så fort hon fått pengar. Kasinot kunde dra nattmössan över öronen och sova lugnt ännu en tid. Allt detta utforskade jag på hotellet i Mentone.
Och W. och hans vänner rika. På så invecklade trådar hänga institutioners och människors öden. Nu återstod en sak, sade W. Det var nödvändigt, att jag tog till Mentone. Varför var detta nödvändigt? Jo, W. ville veta om den gamla tyskan fått pengar av Louise. Han hade som en aning om att hon hade det, men han ville inte fråga direkt. Varför inte?
Dagens Ord
Andra Tittar