United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och här på sorgestranden Vill man på glädje tro, Med vandringsstaf i handen Sig sätta ned till ro, Af skuggor taga stöd Och bygga hus i sanden Och tinga år af död. Nej, Jesu, annorlunda Har du mig vist och lärt; Mitt hopp, det vill jag grunda På det, som mer är värdt, Än all den glädje är, Som varit och kan stunda I vanskligheten här.
O gläds, att allt, hvad vanskligheten säger, En dröm blott är, som sväfvar kring ditt läger I evighetens famn! Ej skrämme då den dunkla glafven I ängelns hand! Han krossar bojan blott, men icke slafven. Förklarad skall du blicka ned på grafven Från ljusets fosterland.
Mer ljuft hans tal, än doft från Hermon, går; Och mer än guld hans läppars visdom väger; Hans växt med blygsel höljer Zalmons Rår; Och ej Dameseks ros hans fägring äger. Och öfver sig dock samma dom han har, Som hvar och en den ringaste hans broder; Han äfven kallar Vanskligheten Far Och till Förgängelsen han säger Moder.
Bland de makter, som på jorden trona, Bär blott vanskligheten säker krona; Döden kan ej störtas, kan ej skona, Och hans lia rostar ej. Yngling, bäfvar du för härjarns spira, O, så lär att stundens högtid fira! Vet, en evighet af lif kan spira I ett enda ögonblick.
Icke utan rysning tänkte han då och då under färden på vanskligheten af sitt företag och beskyllde sig flere gånger i sitt sinne för enfald, då han kunnat låta öfvertala sig till ett slikt värf. Under allt detta drog han sig omväxlande till minnes de instruktioner, han fått, och de råd, han borde följa för att vinna sitt ändamål.
Herr Gåsevinge hade i grunden ingen lust att uppträda i detta mål, i synnerhet sedan han insåg vanskligheten af detsamma och befarade, att omständigheterna därvid skulle väcka uppseende och göra honom till ett åtlöje för hans bekanta vid tinget; han började därför söka draga sig ur spelet och anmärkte, huruvida det icke vore skäl att låta saken förfalla, så mycket hellre, som den icke vore herr öfverstens egen och som för bristande vittnen och upplysningar föga anledning vore att vänta en gynnsam utgång.
Men det ädla stiger öfver glädjens vimmel, Och det vidgas stilla till en molnfri himmel, Och, ej skymfad längre, ej i fjättrar slagen, Bor i dess famn en välsignande jord. Och en tid skall komma, då basunen ropar Och då rymden samlar sina stjärnehopar Och åt vanskligheten och åt kaos gärdar Välden, som fyllde det härliga blå.
Dagens Ord
Andra Tittar