United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Först när jag hungerns lystnad liksom törstens släckt, Sitt ord till mig han vände: "Hvem och hvarifrån Är främlingen och i hvad afsikt kommen hit?" När jag mig nämnde, äfvensom att Salamis Mitt hemland var, att dädan jag var kommen, Blef drotten mörk i uppsyn, helga natten lik, Och ur hans öga flög en ljungeld mig emot. Jag bäfvade, dock förde jag mitt värf till slut.

Ofta ensam från hedens stigar Skall jag blicka mot aftonens moln, Ofta minnas din pannas Ljusa hvalf och din svarta lock. Men, min kärlek är dock ej brudens, Är en systers, o Clesamor, blott; Samma fader oss fostrat, Gamle kungen i Shelmas torn." "Vågors flicka", till svar gaf drotten, "Ej ditt lif af Morannal du fick, Ej min syster dig kalla! Fjärranburna, hvem såg din börd?

Drotten teg i höghet, Men till honom ur kämpars rund Framsteg Sjolf, den gamle, med mulnad panna, Och han hof sin stämma till kraftens ord: "Kung, du åldras, armens senor svika, Tung du lutar mot jorden hän. Blott en skugga, smältande bort i natten, Ser ännu mitt öga af hvad du var. Var du själf dig nog, hvi lät du vissna Dina lemmar i ålderns höst?

Bättre är det, att vi vända din häst och följa dig tillbaka till ditt hem, där du har ditt sovställe och dina trälinnor. Nyss kände du dig hjälplös och utan manligt skydd i ditt eget hem, men nu har du träffat vänner. Vid Gud min drotten, vi skola vaka över dig, och du behöver inte mer fram inför Inge. Men spörj oss inte vilka vi äro och varför vi tiga och ha litet att säga.

Dargar stod för drotten. "Du har bjudit Mig att komma. Du ser mig här. Länge har du låtit mig vänta, konung, Du är bräcklig vorden sen forna år. Har du hunnit nu ditt verk fullborda, Är han hållen, den ed, du svor? Har du lagt för lifvet den väg, det tagit, Och till moln gjort gudar och gudars råd?" Fjalar log.

Din härskarrätt Salamis erkänner han Och ingår villigt det förbund, du föreslår. Gladt var att höra dessa ord af honom själf Liksom att skåda honom, drotten, krigaren, Den mångberömden hämnaren af Hellas skymf. LEIOKRITOS. Han tog dig mot gästvänligt efter fädrens sed? ADAMASTOR. var vårt möte.

Fast inga människor längre kunde upptäckas, förblev skogen därigenom ljus som en upplyst men tom sal. Det dröjde en stund. Sedan närmade sig en vägvisare med några väpnade män. De tittade sig oroligt om åt alla sidor, men när de begynte halka i blodet, togo de sig om huvudet och flydde. Vägvisaren korsade sig och stod kvar ensam. Gud, min drotten! stammade han. Vi äro i Tis skog.

Hugad är drotten nu att tala, Svärja han vill sin ed, det är löftets stund. "Upp", talar han, "lyssnen, I män, Den gamle ekens svällande sommarlöf, Vuxna nytt kring gråa stammen, Härjad af stridens stormar mången gång. Hvem finnes blande eder som ren blomsterängar kufvade fjärlar, när Fjärran Morvens strand Dunkomar Bleknande bet min glafven med blodig tand?

Drotten i tornet Tre gånger slagit skölden, från läpp till läpp Hörs ropet om strid; jag känner ej mer." stod Oihonna, ljusnande opp. "Du man, Ditt värf har här du slutat", hon sade, ", för hans dotters hälsning till Morvens kung; Hur morgonen gryr, hon ser i hans torn." Hvi dröjer han, Fjalars son? Har Innishonna i lundars natt Hans stridshåg lockat till hvila, Förgäter Hjalmar sitt ord?