United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sof, du din moders tröst, då hon lutar sig öfver ditt anlets Leende frid, då klarnar dess öga, och tåren förskingras; Fölle den än på din kind, du stördes ej, loge kanhända Sött som ibland, då din kind af mitt smekande finger beröres. Hvila, du rodnande sky, i gryningens timma, då hvila Unnas ännu; snart, snart irrfärderna börja med dagen.
Äfven för honom klarnar nu ett lif bortom döden, och han utbrister till gudarne: "Jag har lärt er känna, ej jag blyges Att mig böja för er en gång. Mätt jag är på lifvet, och jordisk storhet Är mig ringa vorden. Jag går till er." Det är icke mer döden, han ser såsom ett mål, det är ett lif hos gudarne.
De tycka det är odorvigt att gå ut i hettan och slita skodon utan att få en bit mat till frukost. Chefens ansikte klarnar. Hagberg! Tag en droska och åk omkring till de lymlarna och säg att jag bjuder dem på frukost till Ladugårdsgärdet om söndag kl. 11, men att samlingen sker i torget med uniform. De som sakna uniform få ta bara mössa. Ja, men de ha gått och murat i mössan.
När det blev vitt, gick han bort till Jakob och höll upp hans ögonlock och blindade honom på bägge ögonen. Kvällen är stjärnljus och fager, sade Folke Filbyter och bjöd Jakob fatet, som han icke rörde vid. Vill du som jag, så språka vi en stund. Måhända klarnar småningom ditt minne, då du inte längre förvirras av det, som är utomkring. Säg mig, Jakob, vet du något om min son?
Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? Jag älskar ej som fordom Min sköna nejds behag; Ju mera dagen klarnar, Dess mera mulnar jag. Hur skall min oro skingras, Och när min sorg förgå? Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? O, den som finge hvila I dödens lugna bo! Kanske att blott i grafven Ett hjärta finner ro. Men dock, hur tungt att redan Från sol och vänner gå!
Hon försakar tillfället att se sin trolovade, just i det ögonblick när han är vacker: när framför altaret hans mörka, vemodiga ögon livas, hans av studier fårade panna klarnar och hans av samma ihärdiga studier krökta skepnad rätar sig vid korens sång: »Hur sköna äro dina tjäll, o Jakob, och dina boningar, o Israel!» och vid den församlade menighetens rop: »Hör, Israel!
Då nämnde jag staden och skolan; alltmera bekymrad och förlägen blev han och jag såg att han kramade sitt minne. Han sa: Min skolgång var något vidlyftig och jag besökte många städer och läroverk. Men låt oss sätta oss, så kanske det klarnar. Vi togo plats mitt i salen och han beställde för oss båda allehanda läckerheter i mat och dryck, som ditintills och dädanefter varit mig förvägrade.
Nu tycker jag, att blåsten håller på att skrala af; jag tror det klarnar snart igen." "Jag har lefvat i fem och sextio år, på det sjätte och sextionde", utlät sig gubben, "men aldrig har något ord från en domares mund gått mitt hufvud så nära, som drufhaglen från dessa tullnickor många gånger gjort.
Flickan satt vid bäckens strand, Tvådde sina fötter där; Sjöng en fågel ofvanför: "Flicka, grumla bäcken ej, Himlen syns ej mer i den!" Flickan slog sitt öga opp, Talade med tårad blick: "Sörj ej öfver bäcken, du, Bäcken klarnar snart igen.
Huru många gånger skall man väcka dig, innan du ids stiga upp? Emmi stapplade upp ur sängen; hon var alldeles yr i hufvudet och höll på att falla omkull. Skölj ditt ansikte med kallt vatten, så klarnar du bättre, rådde Silja. Men Emmi fick ej tid därtill, ty klockan hördes ånyo. Hon fick kjolarna på sig, slätade med båda händerna sitt hår, gned sig i ögonen och skyndade in.