United States or United States Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nej, hon flydde undan sina egna tankar och gick hastigt fram till Arvis graf, der hon satte sig ned i snön. "Gör inte så, kära frun, ni förkyler er," sade Maja Lisa. Alma hörde ej. Hon skulle velat gråta. Förr gåfvo tårarna henne en så ljuflig tröst, med dem flöt all sorg och ängslan bort ur hjertat. Men hon hade inga tårar mera. Och de skulle ej heller hafva hjelpt.
När flickorna senare i flock följdes åt från skolan, utbrast Bella: Det har varit alltför roligt att råkas igen, för att vi ej skulle mötas än en gång i dag. Hvad säga ni om en liten tur till Kajsaniemi på eftermiddagen? Ack ja, det blir rysligt roligt! hördes från alla håll, och flickorna skildes med öfverenskommelse att mötas klockan 4 på „frimurarns graf“.
De skrefvos ej blott för Stockholm och dess närmaste landsbygd. På eget bevåg eller på beställning skickar han dem till Falun, Arboga, Örebro, Norrköping, Mariestad, Jönköping. Flera af dem skrefvos till en och samma familj och af olika anledning, glädje eller sorg. Så har den Gyllenstjernska ätten fått ända till fyra poem. Två gånger blomsterströr han mans och hustrus liktidiga graf.
Vi kunna ej gifva något bättre exempel härpå än verserna vid Lorens von der Lindes graf. Här beskrifves »den rätta adels dygde-vääg», hur all adel utan dygd är »En balsam, som haer mäst sin bäste lufft af lijk, En präktig fattidom, then andras dygd giör riik, En lys-mask, som man blott för mörka sinnen lys, Et herligt slott ok borg, som dumman bonhunn hys»;
En graf du blott mig unne, där din källa gråter Och där din poppel gror. Så får jag drömma vid din lugna barm och njuta Din trogna hägnad än Och lefva i de blommor, ur min aska skjuta, Ett oskuldslif igen. För det ädla, bröder, skall min lyra stämmas. Hur det ädla segrar, fast dess framsteg hämmas, Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter, Läre du världen, min heliga sång!
Jag höll Allt närmre, tills på ett pilskotts håll Mitt skepp jag svängde mot vinden, Att undgå flammorna själf. Då kastade röfvarn vildt Sin sköld i lågan. Ett språng han tog Och sjönk med famnade barnet I böljans gapande graf. Bort flög med orkanens il Hans skepp. Själf kämpande sågs han än Sin börda lyfta ur vågen Och räddning kräfva af mig. Jag märkte hans vink. Jag tog Ombord den brutne.
Nu kan jag dö i lugn, och ingen skall fråga på min graf, hvart jag gjort af med mitt barn." Vår öfverraskning kan man lätt föreställa sig; men den julkväll, som hotade att bli oss så ledsam, blef gladare än mången annan. En scen på hafvet.
Nu en graf mig reden På det flacka fältet, Tvenne spjut till bredden Och till längden fyra. Må en rosenbuske Vid mitt hufvud sättas, Och till mina fötter Må en källa ledas. Yngling eller flicka Sig en blomma plocke, Och den gamle svalke Törstens brand i källan.
Den så kallade gossen, hennes fyratioåriga son, afbröt leende hennes påminnelser och sade halft brydd och halft medlidsam: "Alltid spökar det i edra öron, kära mor, och skott skall ni höra, om en fluga stampar på er graf, sen ni gått till hvila i den en gång.
"Säg", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din egen tanke fostrat, som förtrampat blomningen af din ungdom och spöklik visar på din framtid såsom på en graf, en afgud, som pekar på den Eviges ljusa värld, hans grönskande jord, hans milda himmel, på allt hvad som är heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hjärtas frid och din faders gråa hjässa, och, säger hotande och kulen: Se, allt detta är intet, förneka, förkasta, förakta det, om du vill tillhöra mig, mig, för hvilken det, som glöder, älskar, andas, lefver, är en fasa och hvars rike är den eviga tomheten, där intet väsende lifvar sitt stoft, ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gråter i kärlekens nåd."