United States or Philippines ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Herre Gud, hvilka?" Alma svarade inte; hon började bli redig. "Jag fryser," sade hon slutligen. "Är det under, kära fru, när ni är alldeles våt af svett. Gå nu fort tillbaka i sängen." "Inte i sängen. Jag vill till Arvis graf. Hvem kommer och hjelper på mig?" "Men månne frun orkar?" "Jo, nog orkar jag; jag skulle orka genast, om jag bara vore klädd." "Jag skall komma och kläda på frun.
Ibland trodde hon att hon sof, och hon knep sig i armen för att vakna; men fastän hon kände att det smärtade, förblef allt såsom förut. Arvi blef sämre dag för dag. Läkaren gaf ej mer något hopp om hans tillfrisknande. Det var femte dagens afton efter Arvis insjuknande. John satt tyst och allvarlig på en stol vid hans hufvudgärd, Alma såsom förut på en låg pall vid fötterna.
En hemsk tystnad rådde i rummet. Döden höll sitt intåg. Arvis händer och fötter voro iskalla. Andedrägten rosslade i halsen, det ryckte i kroppen. Ögonen voro oafvändt fästa i taket, liksom hade han väntat något derifrån. John var blek, och rynkan mellan hans ögonbryn blef allt djupare. Han sade ingenting, men det ryckte allt emellanåt i ansigtet och ögonen voro röda.
Hur gerna hade ej Alma velat byta lif och tillvaro med dem! Hästen höll vid kyrkogårdsporten. Alma och Maja Lisa gingo in. De måste först gå ett stycke rakt fram och sedan taga af åt höger, för att komma till Arvis graf. Snön var blid, Almas skor och fållar blef våta. Rundt omkring stod tätt med grafkors. Hon stannade gång på gång för att betrakta än det ena, än det andra.
Nej, hon flydde undan sina egna tankar och gick hastigt fram till Arvis graf, der hon satte sig ned i snön. "Gör inte så, kära frun, ni förkyler er," sade Maja Lisa. Alma hörde ej. Hon skulle velat gråta. Förr gåfvo tårarna henne en så ljuflig tröst, med dem flöt all sorg och ängslan bort ur hjertat. Men hon hade inga tårar mera. Och de skulle ej heller hafva hjelpt.
"Det skulle varit bättre," sade han sedan med beklämd stämma, "om du uppriktigt och öppet hade talat om det för mig." Alma kunde just ingenting svara, men hon plågades, der hon satt, och sökte ifrigt någon orsak att aflägsna sig. "Det är sant, Arvis lexor ." Hon steg upp och vecklade ihop sitt arbete. John lät henne gå. När hon återkom från lustfärden, var Alma gladare och lifligare än någonsin.
Han mumlade otydliga ord. Ögonen rullade i sina rödsprängda hålor. Alma hade sjunkit ner på en pall vid hans fötter och satt der hopfallen. Mina bjöd henne te, men hon skakade afvisande på hufvudet. När John inträdde, lutade hon sitt ansigte mot Arvis bädd. John stod en stund bredvid henne, såg på Arvi och kände på hans panna. "Kanske han ändå blir frisk, vi skola hoppas åtminstone."
Dagens Ord
Andra Tittar