United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han böjde sig ned och kysste mig: Jag tror också, att det är konstnärsgryet inom er, som gör, att ni måste löpa linan ut, att er natur måste ha erfarit allt, måste dyka till botten af hvarje känsla och lida hvarje smärta! När han gått åh, den tomheten! Det var som om hvarje ljud i världen tystnat och som om det aldrig mer skulle bli lif. Men jag ville lyda honom; icke längta och icke grubbla.
Endast då och då, när dimman lättade för några ögonblick, kunde han se en lanterna på en av skutorna i hamnen kasta en blek och trådsmal strimma ljus ner i vattnet. Han stod länge rak och orörlig och stirrade på detta ensamma bleka ljus, som gång efter annan dök upp ur tomheten, glimmade till och dog bort. En mörk kontur närmade sig långsamt och vacklande genom dimman.
Bättre att lidandet blefve kort. Hon satt ensam och skref till honom ett bref, däri hon frågade, om han önskade att hon skulle resa eller att hon skulle stanna kvar. Hon kände den ständigt gnagande smärtan i bröstet, tomheten däri hvart andedrag försvann utan att ge lättnad, det stora, svarta djupet af lifsleda.
"Säg", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din egen tanke fostrat, som förtrampat blomningen af din ungdom och spöklik visar på din framtid såsom på en graf, en afgud, som pekar på den Eviges ljusa värld, hans grönskande jord, hans milda himmel, på allt hvad som är heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hjärtas frid och din faders gråa hjässa, och, säger hotande och kulen: Se, allt detta är intet, förneka, förkasta, förakta det, om du vill tillhöra mig, mig, för hvilken det, som glöder, älskar, andas, lefver, är en fasa och hvars rike är den eviga tomheten, där intet väsende lifvar sitt stoft, ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gråter i kärlekens nåd."
Der stod hon ensam på stranden och såg på förödelsen; såg alla drömmar, som slingrat sig kring denne son, hvirflas rundt och försvinna såg honom sjelf försvinna, glida bort så långt, att hon aldrig kunde nå honom mer. Och tomheten slog emot henne från alla sidor han var ju den ende i verlden, hon hade velat vinna. Vinna?
Återigen såg hon framför sig det bleka ansigtet med dess beherskade, smärtfyllda drag. Hennes gosse! Hennes stackars gosse. Så var då hans vackra dröm ohjelpligt förbi; och den gamla tomheten skulle stirra emot honom igen, nu liksom förr nej, nu ännu ohyggligare än förr, derför att ömhetsbegäret nu en gång hade vaknat. Hon grep hastigt efter brefpapper och penna.
Jag har nått till randen af rymdens haf långs trappan hvilken stiger med skikt på skikt ur djupens bundna värld. Den längtan lyder jag, som bor i anden mot tomheten, som skum och ödslig tiger, alltjämt jag ser, af frihetstrånad tärd.
"Därmed säger han: Så ringa var det oting, som icke var min härlighet." "Om han jublar, hvi söker han då hat?" "Därföre att hatet mot Don Juan förstöraren är kärleken till Don Juan penitente. O Rikard, i förstöraren har han sprungit ut ur sig själf i blod och yra, i upplösning och död, i botgöraren återgår han ur tomheten till sig själf, med jordiskt kval och himmelsk glädje.
Det var en drifhusplanta som hon vårdat och älskat och knutit sina förhoppningar vid; den hade vissnat så snart den flyttades ut i kallare jord; en såpbubbla som glimmat i eldskenet från kaminen, men som icke tålt dagens nyktra ljus. För minnet hägrade ännu dess granna färger, medan hon satt och stirrade ut i tomheten. Blytung och svart skulle denna tomhet breda sig ut öfver hennes lif.
Ni? afbröt henne Hanna med en rodnad af obehag. Min mor rörde aldrig dessa penningar. Det var likt henne, sade fru Meilert med skymten af ett leende. Hon skulle alltid hjelpa sig sjelf. Hon var lika stolt som jag, och det blef bådas vår olycka. Medan hon slet ut sig med hårdt och illa aflönadt arbete, förspilde jag mitt lif på nöjen af tusen slag för att glömma tomheten inom mig.