United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !
Don Alfonso visar sig nu såsom vore han blidkad och färdig att anse den anklagades förbrytelse blott som ett förlåtligt ungdomsöfvermod. Då det vidare under fortgången af dialogen yppas, att Gennaro en gång räddat en af don Alfonsos närmaste från döden i en batalj, befaller hertigen, såsom det synes för att hedra honom, sin gemål iskänka åt honom en bägare vin.
Fina skulle spela en fantasi öfver »Don Juan» af Liszt, en rhapsodie af dito och så trion, naturligtvis af Beethoven, med bröderna. Dion skulle ge Legenden till lifs, Adolf en bit Goltermann. Och så pluggar jag »Lucrezia» med Nadja Sergeiewna. Ack, hvad hon är söt. Finas mörkröda, omfångsrika kinder liknade mer än någonsin röda strandladan vid Morsviken, och hennes ögon glänste.
Han har velat det och gjort allt för att vinna det, se där hans försoning, stridens fullkomning, dramens klara slut. En vidare utsträckning gåfve motsägelser eller parallellismer. Själfva det obegränsade, mångtydiga i den beundransvärda slutversen: Gud! O svarta sol! ... Don Juan!
Hon såg Träskens kärra och Bina med det ryska klockspelet och Träsken själv i färd med att syna sele och don. Vidare såg hon den mörka flickan, som vilat i kolrakärran. Hon satt på kramlådan, nedhukad, med händerna knäppta om knäna och såg mycket liten ut. Mor i Sutre betraktade henne länge och uppmärksamt. Slutligen sade hon: Jäntan tör vara törstig efter att ha legat i den leda kärran timvis.
öppnar sig hans hjärta, och så klar som hennes bön, så klart följer äfven hans svar: Estella Guymeron... Jag är Don Juans son. Huru oändligt mycket vore icke att anföra inifrån de särskilta scenerna för att bestyrka, förklara, symbolisera, de allmänna åsikter, jag här nu yttrat.
Bulwers romantik opererar med åtskilliga af beståndsdelarna i Don Juan , Lara o.s.v. Vi ha t.ex. det motsägelsefulla sinnet, i
Å ena sidan synes därföre Don Quixote, genom sitt mot Gud och natur upproriska, själfmäktiga sträfvande, såsom en dåre i sin klokhet, en svag och löjlig fantast i sin kraft; å andra sidan åter visar han sig, genom den dyrkan för det stora och sköna, som födt hans svärmerier, såsom, man kunde säga det, vis i sitt vanvett och i sin svaghet ädel och beklagansvärd.
Han ansåg henne för en vanlig liten landsortsfröken, hon deremot honom för en förskräcklig don Juan, mot hvilken hon hade att vara på sin vakt. Att han kunde bli i egentlig mening farlig för henne sjelf trodde hon dock aldrig ett ögonblick; dertill kände hon alltför väl sin styrka sin lidelsefrihet.
Hafva ej alla här ett jag, på hvilket de se och för hvilket de fordra kärlek, äfven Ximena, som annars genom en underbar konsekvens i sitt knappt vakna själfmedvetande ännu nämner sitt jag blott som ett namn? Estella ensam vet icke af ett själf, fordrar intet, påminner om intet: ESTELLA. Mig äger don Ramido, intet äger jag. Men henne, som ger allt och begär intet, svarar
Och nu vill jag rycka an till min början och fritt yttra, att botgörandets och försoningens idé för mig visar sig såsom den, från hvilken man har den vidsträcktaste utsikt mot alla styckets partier. Don Juans penitens, se där hvad jag anser dig i alla din sångs modulationer ytterst hafva besjungit.
Dagens Ord
Andra Tittar