United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är så lätt man rörs och andas ren; Ej mer en brännhet sol med stupadt sken! Af sommardagen finns ej öfrigt mer Än västerns glans, som genom lunden ser, Och vindens fläkt, som, redan matt och sval, Skall domna snart på blomstren i vår dal. Blott du, den silfverklara kvällens vän, O talltrast, bryter nejdens tystnad än!
är blott en fri luft, som icke stänger, icke hindrar, utan leder den fullbildade tonen ut i den öppna naturen för att i rymd och frihet få domna." Då hofmarskalken slutat detta, steg han opp och fattade Rikards hand. "En annan gång", sade han, "ville jag gå in i specialiteter.
Det måste vara något utomordentligt ljuvligt att knäböja så där, med hjässan bränd av solens strålar, tills tankar, känslor och medvetande domna. Det var ett sådant tillstånd Klemens efterlängtade, ty det skulle bjuda de makter, som stredo i hans inre, vapenvila och skänka honom åtminstone några timmars ro.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma. Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under. Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln? Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk? Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Hans bröst var som ett världshav, där stormen piskade upp skyhöga vågor. Ett år, ett år, ett helt långt år Om det bara hade funnits något gift, så att man kunde domna bort, till dess någon kom och väckte en och sade: Här är frackkostymen, här är skorna lycka till
Ack, mitt lättare var Än hans, som af synder ej visste. Dock längtar jag arma att somna. O Jesu, jag följt till Getsemane dig, Men tänker på ro, då du kämpar för mig; Förmår jag då ej Att vaka, fast krafterna domna? O, räckte min nöd som jorden så vidt Och högre, än skyarna tåga, Och finge jag se ditt anlete blidt Och fram till ditt hjärta mig våga, Hvad vore mig nöden mot nåden?
Herr Flygerman var en af dessa äldre ungkarlar, på hvilkas yttre åren icke bita, och oaktadt han redan hunnit öfver fyratiotalet, hade han dock utseendet af att vara en trettioårig man. En verksamhet af det mest praktiska slag hade bibehållit honom ung och rörlig och lika litet nedtryckt honom med verkliga sorger och ansträngningar som låtit honom domna bort i sysslolöshet.
Kort var domen, inom några stunder Skulle handen domna, foten svika Och hans hvita lockar sopa stoftet. Ensam stod den gamle, upp mot himlen Såg hans öga, som mot himlen skådas, Då på jorden allt är natt och mörker. Pris och ära! Då var hjälpen närmast; Han, som föddes lik en fläkt på heden, Molnets broder, se, en ljungeld vorden, Slog han ned, och krossad låg förtryckarn.
Gudalånet blommar Än i dina pulsars varma sommar; Än uti ditt hjärtas helgedomar Lefver känslan stark och ung. Men de flykta, men de domna sakta, Dessa stunder, som din sällhet vakta; Åldern nalkas, yngling, lär att akta Skänkerna af lifvets vår! Njut, så länge än din majdag varar! Ingen blomma höstens stormil sparar, Ingen blid, förtrolig sol förklarar Vinterns långa, kulna natt.
Men hos honom blott finns värme, Men blott han är ljus och glädje, Han som, arma, dig förskjuter! Domna, domna, Tuoni jungfru! Domna, dröm ej falska drömmar". Natt och dag vakade Kalmatar vid ynglingens läger då han sof. På hans slutna öga hvilade i kärlek hennes blick och en skymt af en blek rosenfärg spriddes på hennes bleka kind; men han vaknade och bort som fläkten försvann den arma.